Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bästa Wallander-filmen

/
  • Wallander (Rolf Lassgård) hittar sin kollega Svedberg (Christer Fant) död och allt tyder på självmord. Men det visar sig vara mord och under utredningen avslöjas också Svedbergs livshemlighet. Foto: Nille Leander

Filmstaden: Steget efter
Regi: Birger Larsen
I rollerna: Rolf Lassgård, Marie Richardson, Peter Gantzler, Christer Fant, Gustaf Hammarsten med flera

Annons
(4 ST)

Steget efter är tveklöst den hittills bästa Wallander-filmen. Danske regissören Birger Larsen och hans många begåvade medarbetare både framför och bakom kameran fångar skickligt det mest väsentliga i Henning Mankells litterära förlaga med samma namn (1997), med beskärningar och tillägg som förstärker det psykologiskt laddade i den drygt 500-sidiga textmassan.
Det mest berömvärda i Larsens version är det rent filmiska hantverket och skådespeleriet på alla rollplan. Här och var förekommer vissa tveksamheter beträffande själva berättandet, men det är sådant som ofta tillhör deckargenren, utan att vara direkt störande för helhetsupplevelsen.
Med det ordknappa manuset som grund går filmen långsamt fram, med talande tystnader och med dröjande närbilder på skådespelarnas ansikten. Ibland drar Larsen och hans fotograf onödigt länge ut på scener med suddiga bilder som sakta övergår i bilder med perfekt skärpa. Samtidigt kan dessa scener försvaras utifrån det som gestaltas, om hur mörka och dolda hemligheter gradvis avslöjas hos alla medverkande, även hos dem som företräder den så kallade lagen.
Än en gång förs vi till Ystad och dess närmaste omgivningar. Tre ungdomar påträffas uppgrävda och mördade i ett naturreservat. Av allt att döma har de timmarna före sin död spelat ett slags rollspel i Bellmans 1700-talsanda. På grund av sjukdom har en flicka inte varit närvarande vid rollspelet, vilket snart leder fram till att Wallander-teamet dras in i ett sammanhang där en mördad poliskollega har spelat en avgörande roll. Som så ofta förr tvingas teamet länge vara steget efter i jakten på mördaren.
Tydligare än i romanen framhävs skeendets avgörande förankring i den centrala repliken om hur ont det gör när man inser att man inte kan få den man mest älskar. Detta ofrånkomliga faktum vävs här in i en komplicerad känslorelation med stark trovärdighet, inte minst hos spindelintrigens mördare.
Rolf Lassgård, som Wallander, är med sin tyngd och totala närvaro i agerandet ett självklart och övertygande centrum i allt som utspelas. Runt omkring honom görs en lång rad finstämda birollsprestationer. Filmens sparsmakade musik förstärker i hög grad det spänningsladdade filmspråk som gör Steget efter till en stark bioupplevelse att gå in i.

Mer läsning

Annons