Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Big Star - långlivade utan hajp

Annons
Amerikanska Big Star har haft en bakvänd karriär. Under några år på 1970-talet skrev de självklara popsånger mättade av stämsång som hyllades av kritikerna och influerade band som Teenage Fanclub och REM. Men de nådde aldrig någotn stor publik. Nu är de tillbaka med sitt första studioalbum på 30 år.


Big Star-trummisen Jody Stephens svarar i telefon i Ardent Studios i Memphis. Där spelade bandet under 1970-talet in sina tre numera legendariska album, som bland andra Teenage Fanclub, REM och Posies inspirerats av. I Ardent Studios har de också spelat in sitt nya studioalbum "In space", deras första på nästan tre decennier.

- Det var det rätta stället att spela in det, av många anledningar. Vi hade kul tillsammans i studion och Ardent är en väldigt trevlig miljö. Det finns dörrar från studion ut till en solig veranda och utanför kontrollrummet finns en bakgård. Så man känner sig inte som någon nattuggla. Det är en skön atmosfär här, säger Jody Stephens.

Big Star bildades i Memphis 1971 av Chris Bell (sång, gitarr), Alex Chilton (sång, gitarr), Jody Stephens (trummor) och Andy Hummel (bas). Under 1970-talet släppte de tre album, "#1 Record", "Radio city" och "Sister lovers" men någon kommersiell framgång fick de aldrig. 1974 splittrades bandet och medlemmarna gick vidare med egna soloprojekt.

Ändå anses de av många ha haft lika stort inflytande på popmusiken som Velvet Underground på rocken. Många stora band av i dag, som Teenage Fanclub, REM och Posies, nämner dem som inspirationskällor. Sedan cirka tio år tillbaka består bandet av originalmedlemmarna Alex Chilton och Jody Stephens samt fansen och Posies-medlemmarna Jon Auer och Ken Stringfellow. De har sedan dess turnerat regelbundet med bandets gamla material.

Hur känns det att kalla sig Big Star när bara två av originalmedlemmarna är kvar?

- Under åren har Alex alltid varit Big Stars röst i första hand. Och jag tycker också att hur ett bands sound känns beror mycket på trummisen -- och jag är ju där. Så nu har vi lagt till några nya medlemmar, men det är fortfarande Big Star. Musikaliskt har Big Star alltid ändrats från album till album. Så detta är en ny förändring, säger Jody Stephens.

Den 28 september släpps det nya albumet "In space". Men att det över huvud taget skulle bli en ny platta var det inte många som trodde. Inte ens bandmedlemmarna själva. Sångaren och låtskrivaren Alex Chilton hade dock andra planer. Under en konsert 2001 meddelande han publiken från scenen att bandet skulle göra ett nytt album.

- Det kändes fantastiskt. Det är en utmaning, i synnerhet att skriva och spela in en låt om dagen som vi bestämde oss för att göra. Man måste ha gott om självförtroende för att tro att det ska fungera. I de flesta situationer skriver man ju materialet i förhand och har tid att utveckla vissa delar. Men ibland förlorar man lite av det fräscha i själva framförandet på det sättet.

Det nya albumet är en musikalisk utflykt till många eror och stilar. Dels finns där klassiska Big Star-anthems som inledande "Dony" och vackra "Lady Sweet", dels hittar man discostompiga "Love revolution" och flera låtar som doftar 60-talssoul. Den här gången har dessutom alla medlemmar varit med och bidragit med musik och texter, inklusive Jody Stephens. Men han vill inte plocka ut någon favorit på albumet.

- Jag skulle vilja likna den här skivan vid en film med tolv olika scener. Tillsammans blir det ett intressant äventyr. Skiljer man ut varje scen för sig, är det ganska coola scener. De är roliga, men de fungerar bättre i sitt sammanhang. För att fatta vad bandet handlar om, måste man lyssna på hela skivan, säger han.

Jody Stephens och hans bandkamrater blev kanske inga popstjärnor när det begav sig på 1970-talet, däremot har de senaste tio åren inneburit ett klart uppsving för bandet.

- Vi hade aldrig någon storhetstid. Våra fans var i huvudsak rockkritiker. Men musiken har ett eget liv och det är därför vi har en publik nu, en större publik. Vi kan åka till London och spela och folk sjunger med till låtarna. Det är häftigt.

En gång sa du att du inte ville att bandet skulle slå, utan hela tiden vara på väg. Känner du fortfarande så?

- Ja, det gör jag. När man väl hamnar på toppen finns det ingen annan väg än ner. Vi har haft tur eftersom vi aldrig har fått någon marknadsföringshajp, utan det har alltid varit en fråga om personliga referenser. Vi har aldrig lyfts upp till en position där någon försöker ta ner en, eftersom vi aldrig har varit där.

Vad betyder musik för dig?

- Musik är ett sätt att fly. Man vill resa till något annorlunda ställe och så sätter man in en cd och får åka i väg någonstans där man känner sig bekväm känslomässigt sett. Musik är också en utmaning eftersom jag måste öva för att kunna spela. Det är som att förbereda sig för OS eller något. Musik har också alltid varit en bro till något. Och just nu är det en bro mellan Memphis och Sverige. (PM)

Mer läsning

Annons