Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bonus på webbenEn kväll med nostalgi

Graham Bonnet Prisma, Västerås (tisdag)

Annons
Graham Bonnets 80-talsmeriter är imponerande. När det begav sig var inte dåtidens gitarrfantomer Ritchie Blackmore i hans Rainbow och Michael Schenker i MSG sena med att rekrytera röstoraklet Bonnet. Han stod på toppen av sin karriär och skivbolagen lockade med solokarriär.
Och när det senare var dags att bilda det egna (för övrigt alldeles utmärkta) bandet Alcatrazz stod gitarrister som en ung Yngwie Malmsteen och senare Steve Vai i kö för att spela i Bonnets band. Inte många kan skryta med en sådan meritlista av gitarrister.

Klockrent låtmaterial
Så att den här kvällen skulle handla om nostalgi var uppenbart, och det är ju ofta en vansklig känsla. Och 20 år senare är det just dessa meriter han lever på än idag. Trots allehanda inhopp i olika konstellationer sen dess är det låtarna från den tiden som de 150 fansen på Prisma i Västerås minns och vill höra, och ingen blev besviken! Allt tack vare att Bonnet hittar så klockrent rätt i låtmaterialet.
Någon önskade Michael Schenker Groups Desert song innan konserten, och den kom. En annan uttryckte förhoppningen om fler Rainbow-låtar än de på förhand givna radiohitsen Since you been gone och All night long, och inledande Eyes of the world, Love\'s no friend, den magiska Stargazer och avslutande rökaren Lost in Hollywood var svaret på de bönerna.

Genomförkyld
Själv hade jag förhoppningar om Alcatrazz-låten God blessed video, MSG:s Assault attack och hans egna Night games och visst var Bonnet framme med trollstaven där också. Och sådär höll det på under den sjuttio minuter långa konserten. Ett närmast perfekt antal minuter för en, om man ska vara lite elak, coverafton som denna.
På minussidan, förutom det bräckliga i en så uppenbar retrokväll, var en genomförkyld och för dagen röstförsvagad Bonnet. Tillsammans med sitt finska kompband (killar från Hanoi Rocks och Hanoi Rocks-sångaren Michael Monroes soloband) gjorde de sitt bästa för att hålla humöret uppe och de lyckades. På det hela taget är betyget givet klart godkänt!

Mer läsning

Annons