Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför läser du det här

/

Annons
Dear God Please Help Me.
The Father who must be killed.
The Youngest Was The Most Loved.
I\'ll Never Be Anybody\'s Hero Now.
Life Is a Pigsty.
Som en alldeles perfekt vante återvänder Morrissey med några av sina bästa låttitlar.
För ja. Det är spikat nu. Albumet heter Ringleader of the Tormentors. Innehåller tolv låtar. Beräknas släppas under de första månaderna av nästa år. Inspelning och mixning är gjord i Rom. Moz själv säger sig vara nöjd.
Och självklart kommer skivan att vara utmejslad till fullständig perfektion.
Med karakteristisk bitterhet kommer Morrissey återigen att ha skapat musik som det blir nästintill omöjligt att inte bry sig om. För det är en ynnest att få ta del av varje skiftning i denna geniala poets pågående livsverk.
Men det är inte därför du läser det här.
Det är ju slutet av året. En orgie av missriktad energi börjar sakta bre ut sig i form av listor. Överallt. Hela tiden. Årets bästa album, låtar och tunikor ska utnämnas av den likriktade köttmassa som kallar sig proffstyckare.
Traditionsenligt kommer listorna att diskuteras vid bardiskar, ältas runtomkring julgranen och slutligen gå någon på nerverna så hårt att den enda utvägen står att finna i konstiga japanska konstinstallationer eller prettosvåra litteraturtidskrifter.
Gratispappret Nöjesguiden och herrbastumagasinet Sonic har redan utnämnt Antony & the Johnsons överskattade I am a Bird now till årets skiva.
Såklart har de fel. Det är inte därför världen har hållit andan av spänd förväntan under snart tolv månader. Det är ju faktiskt stört omöjligt att känna annat än brinnande ointresse när Antony försöker spela på varje känslosträng denna sidan den klassiska grekiska tragedin. Och desto mer jag tänker på det inser jag, liksom varje tänkande människa borde, att 2005 inte alls handlat om Anthony & the Johnsons.
Men det är inte därför du läser det här.
Nej. Självfallet vill du veta mer om Damian Marleys alldeles glimrande album Welcome to Jamrock.
Jag förstår dig.
Bland allt skräp, alla sladdriga kopior och fladdriga försök till att beröra är reggaen just nu den enda vägen att gå. Och bästa avfarten ledder fram till Damien Marley. Till och med Sizzla får ursäkta, yngsta sonen i familjen Marley är helt enkelt för bra. Med uppdaterad skärpa, på jakt efter det gränslösa, utan att ens se några hinder, analyserar \"Jr Gong\" världsläget. Låter de nertrampade få vädra sina åsikter. Är politisk i framtoning, men aldrig humorbefriad. Ger kärlek och respekt till alla som förtjänar det i ett flow inte ens pappa Bob skulle mäkta med.
Welcome to Jamrock är en resa inåt mot reggaens kärna och utåt mot allt som händer på planeten jorden.
Det är således ett fritt, livs levande och vackert album.
Kanske till och med årets allra, allra bästa och mest relevanta.
Men det där vet du ju redan.

Mer läsning

Annons