Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gil ser rapparna som tropikalismens arvtagare

Annons
Åka med familjen på en lång semesterresa. Det är det första Gilberto Gil tänker göra när han kommer hem till Brasilien med Polarprischecken på en miljon kronor.


När han timmarna före prisutdelningen i Stockholms konserthus mötte svenska medier på en presskonferens talade han mer om sin gärning som Brasiliens kulturminister än om sin musik.

- Tidsbrist är den allvarligaste konflikten mellan mitt liv som musiker och jobbet som kulturminister. Numera spelar jag nästan bara när jag har semester, säger Gilberto Gil.

Att vara en aktiv artist som spelar in skivor och ger konserter samtidigt som man sitter i regeringen kan leda till intressekonflikter medger han. Därför låter han en etisk kommission knuten till regeringen granska alla kontrakt han ingår med konsertarrangörer och andra kommersiella intressen.

- Jag är svart, svarar han på frågan varför han accepterade president Lulas erbjudande att som representant för Det gröna partiet ta plats i Lulas vänsterregering.

- Fortfarande diskrimineras svarta i Brasilien och visst finns det rasism även i vårt land. Det är ett av skälen till att jag tackade ja till att ingå i regeringen.

Att förstärka kulturens status och de statliga anslagen till kultur ser Gilberto Gil som sin främsta politiska uppgift.

- Brasilien är ett stort och i många delar ett fattigt land. Vi driver nu projekt för att göra kulturen tillgänglig både i slummen och de mest avlägsna delarna av vårt land. Bland annat driver vi ett videoprojekt där folk får låna utrustning och göra filmer där de berättar om sig själva, säger han.

Gilberto Gil föddes 1942 i Salvador, huvudstaden i delstaten Bahia. Pappan var läkare, mamman lärare och familjen flyttade tidigt ut till en liten by på landet.

- Där bodde det färre än i den publik som i dag kommer på mina konserter, knappt tusen personer. Min bakgrund är närmast unik, eftersom det på 40-talet var ytterst ovanligt att svarta lyckades skaffa sig hög utbildning och ta sig upp i medelklassen, säger han.

I motiveringen till Gilberto Gils pris framhålls både hans gärning som kompositör och hans engagemang för att sprida den brasilianska musikens själ över hela världen.

I slutet av 60-talet skapade han en egen musikstil, "tropicalismo", en agiterande popmusik inspirerad av de folkliga musiktraditionerna i Bahia. Gils musik uppfattades som revolutionär av militärdiktaturen. 1968 satt han fängslad för sin musik och tvingades samma år att gå i exil.

- 1968 var ett dåligt år för att jag satt i fängelse och tvingades lämna Brasilien. Men det var också ett bra år eftersom jag fick en chans att se världen och komma till London och köpa en elektrisk gitarr. Så är det ofta i livet - det dåliga kan bli något bra och det som är bra kan sluta i något riktigt dåligt, säger han.

Att experimentera med musik och blanda stilar har Gil gjort sedan han var ett litet barn och fick ett dragspel.

- Jag är en popmusiker som har hämtat impulser från jazz och rythm&blues. Jag har alltid varit influerad av musik från Medelhavet och naturligtvis från min latinamerikanska omgivning där jag alltid har salsa, samba, tango och centralamerikansk musik i mina öron.

På frågan var man idag kan hitta en musik med samma politiska sprängkraft som hans egen tropikalmusik hade på 60-talet, svarar Gilberto Gil: Rappen.

- Rapparna revolterar mot det etablerade och har okonventionell syn på samhället. De har en ny inställning till vad som är musik, en musik som prioriterar poesin och rytmen och som struntar i melodi och harmoni. Det låter ibland för radikalt i min öron, men det är en annan historia.

Svensk musik, förutom Abbas succéer, har Gilberto Gil haft väldigt lite kontakt med. Polarpriset kände han inte till innan han fick veta att han var en av de nominerade. Lika lite visste han om den andra Polarpristagaren Dietrich Fischer-Diskau.

- Jag kände inte till hans arbete och troligen kände han inte heller till min existens. Vi är nog båda ganska okända för en stor del av mänskligheten. Det fina med uppmärksamheten vi får genom Polarpriset är att väldigt många fler nu kommer att veta vilka vi är.

Romanssångaren Fischer-Diskau kan dock knappast räkna med någon turnéinbjudan till Brasilien på kulturministerns initiativ. Där betyder kultur fortfarande i huvudsak den finkultur man har ärvt från Europa. Gilberto Gil ser det som sin huvuduppgift att bredda kulturbegreppet och i stället sätta fokus på den konst, musik och litteratur som har sitt ursprung i Brasilien. (PM)

Mer läsning

Annons