Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Henry James - ett liv i självvald ensamhet

Annons
Ett liv där arbetet gick före allt. Ensamhet så djup att den inte gick att överbrygga - särskilt som den var helt självvald. I irländaren Colm TóibÃns roman "Mästaren" skildras Henry James liv, med samma skarpsynta psykologiska blick som i den amerikanske författarens romaner.


Som ung älskade han Henry James romaner. "Duvans vingar", "Golden bowl", "The ambassadors" och särskilt "Porträtt av en dam" läste han om och om igen. Men för Colm TóibÃn var författaren Henry James fullständigt ointressant. Det han kände till om den berömde författarens liv verkade trist och händelsefattigt.

- Jag tänkte aldrig på hans liv, för jag trodde inte att han hade något, förklarar Colm TóibÃn. Men av en slump skrev jag för några år sedan en recension av en bok som heter "History of gay literature" i vilken han framstod som ett slags förgrundsgestalt. Jag blev intresserad av det faktum att han drogs ut ur garderoben, att han plötsligt ställdes upp på de homosexuella författarnas parnass.

Det finns mycket skrivet om Henry James, bland annat en biografi i fem delar. När Colm TóibÃn började göra research fängslades han av den kluvenhet som präglade James liv.

- Jag tror att han var väldigt kluven när det gällde precis allt. Jag blev intresserad av den sortens kluvenhet, av det faktum att han var amerikan, men mycket lyckligare i England, av att han älskade sin familj, men försvann från den väldigt tidigt, av att han älskade kvinnor och män, av att han älskade sällskap och älskade att vara ensam.

"Mästaren" är en roman utan stora åthävor. Det händer inte särskilt mycket i Henry James liv, dramatiken ligger mestadels i hans relationer till andra människor, i hans försök att hävda sin integritet och sitt behov av arbetsro, samtidigt som han när en oförlöst längtan efter närhet och kärlek. Ett av de mest dramatiska ögonblicken har Colm TóibÃn valt att göra till romanens inledningskapitel, den kväll i januari 1895 då James pjäs "Guy Domville" har premiär i London och blir utbuad av publiken. Den uppburne författarens fiasko som dramatiker var förmodligen det mest förödmjukande tillfället i hans karriär.

- Jag valde det för att det var ett offentligt misslyckande. Inget annat hände honom någonsin i offentlighetens strålkastarljus, säger Colm TóibÃn.

På ytan finns det inga likheter mellan Colm TóibÃn och Henry James. TóibÃns kantigt skulpterade ansikte med lätt härjade drag bär till exempel inget släktskap med den äldre James runda anlete. Och där den irländske författaren tidigt gick ut med sin homosexualitet valde Henry James att stänga dörren om sin egen. Men när James blev huvudperson i Colm TóibÃns roman blev beröringspunkterna allt tydligare.

- Jag har skrivit en bok som heter "Flammande ljung" och Henry James är väldigt lik huvudpersonen i den boken. Att jag har skrivit om en sådan person tidigare fascinerar mig, men jag vet inte riktigt varför det blev så.

- Man lär sig lustiga saker om sig själv när man har skrivit fem böcker. Uppenbarligen är jag intresserad av ensamhet, av vad den gör med folk, av människor som inte kan relatera till andra på ett enkelt sätt och av människor som är moraliskt kluvna.

På sätt och vis skiljer sig "Mästaren" från Colm TóibÃns övriga produktion. Han jobbade i många år som journalist på en irländsk tidskrift, men lämnade journalististiken för att bli författare på heltid. Nu har han skrivit tre reseböcker, två essäsamlingar och fem romaner. Flera av hans skönlitterära böcker har Irland som spelplats, utspelas i en provinsiell miljö befolkad av "skrikiga" människor ur den lägre medelklassen.

- För mig innebar den här boken en sorts lättnad. För mig var det här en väldigt glamourös bok. Den är full av underbara italienska platser och människor som köper hus. Henry James levde ett väldigt fritt liv och han hade ett raffinerat sätt att tänka.

Fast hans liv var väl inte särskilt lyckligt?

- Nej, men det var väldigt produktivt och det var väldigt glamouröst. Han fick aldrig någon partner och han var ensam, ja, Men jag ser inte det som något särskilt hårt liv. Det var väldigt noggrant valt, väldigt medvetet. Att han var homosexuell gjorde det hela enklare. Hade han varit hetero hade han säkert gift sig och blivit en fruktansvärd make och far. Han skulle ha varit en helt iskall person i ett äktenskap.

"Mästaren" har hyllats över hela världen. I USA har Colm TóibÃn fått ett närmast extatiskt bemötande, i Storbritannien nominerades han till årets Bookerpris och i Frankrike har han precis tilldelats det förnämsta priset för översatt litteratur, Prix du Meilleur Livre Etranger. Han är stolt och glad över uppmärksamheten, men konstaterar att han själv har lämnat boken bakom sig "utan självberöm". Lite besviken är han dock över att ingen har hört av sig med förfrågningar om att filma boken. Henry James böcker har en efter en förvandlats till stora publikdragare i biosalongerna, men filmen om författarens eget liv vill ingen göra.

- Jag tror att det skulle bli en vacker film, det finns några scener i boken som skulle göra sig väl på vita duken. Du kan väl be Bille August att göra den! Jag såg hans film "Den goda viljan" och tyckte att den var fantastisk. Så Bille, om du lyssnar nu, jag har också skrivit en bok som heter "Flammande ljung" - snälla, läs den!

Sedan Colm TóibÃn slutförde "Mästaren" har han hunnit skriva en novellsamling som har fått titeln "Sons and mothers" och en biografisk essä om konstnären Francis Bacon. Just nu planerar han en ny roman, en bok som ska utspelas på Irland under 1960-talet, ur en medelålders kvinnas perspektiv.

Han strävar efter att göra något nytt, att inte fastna i ett fack. Samtidigt hände det något med hans författarskap när han skrev boken om Henry James. Det var inte bara TóibÃns egen stil som förändrades så att de vanligtvis ganska korta meningarna flöt ut och blev längre, elegantare med en tydlig rytm. Plötsligt har han blivit någon i omgivningens ögon: en Henry James-expert, en litteraturpristagare. Han berättar roat om en föreläsning på en skola där eleverna hade radat upp alla hans böcker framför honom.

- Jag blev väldigt berörd av att se dem allihop tillsammans, det hade jag aldrig gjort förut. Jag hade inte en tanke på att de skulle se ut så där. Det såg nästan massivt och stadigt ut - och jag känner mig inte stadig.

- På sätt och vis känns det som ett slags bluffverksamhet. Folk förutsätter att man vet mer än vad man gör, folk tror att man känner mer än man gör och folk tror att man är mer än man är. (PM)


Colm TóibÃn:

Ålder: född 1955 i Enniscorthy, Irland.

Bor: i Irland, men äger också ett fritidshus i Pyrenéerna.

Bakgrund: jobbade som journalist under 1980-talet, bland annat för Sunday Tribune och magasinet Magill. Debuterade som skönlitterär författare 1990 med "The south". Den skrev han visserligen färdig redan 1986, men boken refuserades först av nästan alla brittiska förlag.

Bergmanintresset: "Jag älskar ´Höstsonaten´ och ´Viskningar och rop´, men det är nog ´Fanny och Alexander´ som är min favorit. Den är fantastisk. När jag såg den kändes det som att den handlade om mig. Han skrev det här om mig och det var jag som var Alexander."

Aktuell med: romanen "Mästaren" som precis har kommit ut på svenska.

Mer läsning

Annons