Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jelineks alpmardröm får fast form i Hallunda

Annons
I en krater av sotigt stål och betong talar de döda till oss. De har bränts till döds i ett bergbanetåg på väg till en snowboardtävling. Den tyska scenografen Katrin Nottrodt har skapat den suggestiva scenbilden till Nobelpristagaren Elfriede Jelineks pjäs "I Alperna" som i vår turnerar med Riksteatern.


Det är den fjärde Jelinekföreställningen hon är med om att sätta upp - och hemma i Tyskland väntar så småningom ett uruppförande av den österrikiska dramatikerns nyaste pjäs "Ulrike Maria Stuart". Men hon är knappast någon Jelinek-expert, säger Katrin Nottrodt ödmjukt. Och trots att hon har läst igenom "Ulrike Maria Stuart" tre gånger har hon ännu inte helt och fullt förstått handlingen.

- Jag tror att det är väldigt viktigt att tala om för den svenska publiken att man inte ens i Tyskland förstår Jelinek fullt ut. Hennes pjäser är konstverk. Det är bättre att luta sig tillbaka och njuta av bilderna i dem än att försöka förstå dem intellektuellt.

Katrin Nottrodt har aldrig tidigare arbetat med en svensk teateruppsättning. Hon är en del av den tyska teaterscenen och har bland annat jobbat på Theater Basel, Schauspielhaus Düsseldorf och Deutsches Schauspielhaus i Hamburg. Redan under studietiden kom hon i kontakt med Elfriede Jelineks dramatik och har sedan dess bland annat skapat scenografin till "Babel" och "Das Werk". Det var efter att ha sett "Das Werk" som den svenska regissören Melanie Mederlind ringde upp Katrin Nottrodt och frågade om hon ville göra scenografin till Riksteaterns uppsättning av "I Alperna".

- Jag kände inte henne, jag kunde inget om Stockholm eller om Riksteatern, men det var klart att vi skulle träffas. Och efter första mötet hade jag en känsla av att vi hade samma tankar om konst och hur man jobbar med teater, så jag bestämde mig för att tacka ja.

Vilken är den gemensamma nämnaren mellan er när det gäller synen på teater?

- När det gäller Jelinek tänker man gärna i stereotyper. Hon har fått Nobelpriset och har det här konstspråket som man måste placera på en gyllene bricka och vara väldigt försiktig med. Jag tycker inte att det är sant. Man måste verkligen jobba med språket - för att göra det roligt, för att provocera och vara personlig mot Elfriede Jelinek. Det är vad hon vill och det är det Melanie gör.

Det absurda och humoristiska måste få plats även i den djupaste tragik, menar hon. "I Alperna" utgår från den tragiska olycka som inträffade i den österrikiska skidorten Kaprun den 11 november 2000. Ett bergbanetåg fullproppat med barn och ungdomar på väg till en snowboardtävling fattade eld i en tunnel och 155 personer dog. I pjäsen får publiken möta de döda ungdomarna som väntar i ett slags limbo på väg mot evigheten. Samtidigt väver Jelinek samman deras öden med den österrikiska alpinismen, en rörelse som historiskt är tätt förknippad med antisemitismen. Redan på 1920-talet förbjöds judar att vara medlemmar i österrikiska alpinföreningar.

- Kopplingen mellan alpinism och nazism finns där, även om Jelinek har förstärkt den i pjäsen. Nazisterna odlade ju en kroppskult. Den funktionsdugliga, vackra kroppen gjorde att man passade in i rollen som renrasig tysk. Men skidåkning är ju också roligt och ungdomligt. Så för den svenska publiken är en resa till Alperna förmodligen mest förknippat med semester, konstaterar Katrin Nottrodt.

Scenografin till "I Alperna" är rå och brutal, förmedlar en känsla av "efter katastrofen". Betong och svartbränd metall omger skådespelarna. Samtidigt har Katrin Nottrodt åstadkommit en nästan klassisk, estetiskt tilltalande rumslösning där själva tunneln har formen av en grekisk amfiteater.

- Jag har tänkt på tunneln och mörkret, betong och väta. Men jag har också tänkt på skepp och båtar som Estonia och den tragedin. Jag ville inte framställa det som att pjäsen utspelas i en tunnel och att det var det. Jag ville göra något mer öppet för att få den svenska publiken att förstå hur det måste ha varit när 155 unga människor dog i den här olyckan.

Allt har inte gått att genomföra som Katrin Nottrodt tänkte sig det från början. Hon ville till exempel jobba med riktig snö på scenen eftersom skådespelarna i ett moment i pjäsen fångas av en lavin. Men Riksteaterns ambulerande verksamhet tillåter inte sådana äventyrliga smältande inslag, så den tyska scenografen får nöja sig med välgjord fusksnö i stället.

- För att få in den rätta känslan före premiären ska vi i alla fall åka till en skidbacke över dagen och åka snowboard och dricka Glühwein.

Hon har trivts med att arbeta i Sverige och uppskattar den långa repetitionsperioden på Riksteatern. På de tyska teatrar där hon har jobbat har det varit snabbare ryck - ibland har hon tvingats ändra hela scenografin från ena dagen till den andra. Det kräver på gott och ont en annan sorts koncentration. I Sverige uppfattar hon det också som att hierarkierna på teatern är mindre uttalade och att teamkänslan därigenom blir starkare.

- I går testade vi ljudet på riktigt på scenen. En av skådespelerskorna ropade "Hallå!" och imiterade Leni Riefenstahls röst. Det blev ett eko precis som i en riktig tunnel. Ögonblicket när jag märker att scenografin förstås, att den fungerar och att man får en illusion av att befinna sig en jättelik tunnel - bara på grund av ljudet - det är sådana ögonblick som jag är som lyckligast.

När hon gjorde scenografin till "Das Werk" i Wien anlände Elfriede Jelinek själv till teatern för att se föreställningen. Katrin Nottrodt var självklart entusiastisk inför mötet och hoppades på att få en positiv respons från dramatikern.

- Jag väntade på att hon skulle säga "åh, vad fint det är" eller "du har gjort ett briljant jobb" eller "ja, jag har alltid sett det sådär framför mig", men jag fick ingen respons alls. Efteråt har jag förstått att hon var väldigt nöjd, men hon tolkade det aldrig. Hon tyckte att det vi gjorde var vårt jobb, att hon hade gjort sitt redan. På sätt och vis är det fint, hon lämnar oss ensamma med materialet och låter oss göra det till vårt.

"I Alperna" har premiär med Riksteatern i Hallunda den 2 februari. (PM)

Mer läsning

Annons