Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kroniskt behov av Made In Japan

Annons
Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag anser att Deep Purples livealbum Made In Japan från 1972 är världens bästa liveplatta. Deep Purple var under många år ett exceptionellt bra band och live där de improviserade och gjorde varje spelning unik var de som allra bäst.
När den engelska rocktidningen Classic Rock häromåret listade de 50 viktigaste liveplattorna, men glömde bort (!) Deep Purples klassiker föranledde det tidningens största proteststorm någonsin. Chefredaktören fick personligen gå ut och be om ursäkt och gav samtidigt läsarna själva möjligheten att rösta fram sin egen lista. Made In Japan placerade sig på tredje plats.
Den nya cd-utgåvan av Made In Japan säljer fortfarande i stora upplagor. Det är också skivan som provspelas när jag kopplar in en ny stereoanläggning, köper en ny cd-freestyle eller när jag ska spela en skiva för första gången i en ny lägenhet.
Så långt allt väl. Men det är nu problemen börjar.
Jag kan inte sluta att köpa skivan.

Det finns en sorts magi med denna dubbel-LP. Omslaget i original är så mäktigt och varje gång jag viker ut omslaget går det som en rysning av välbehag genom kroppen. Som när jag såg den exentriske Ritchie Blackmore live första gången. Eller när man befinner sig mitt bland publiken på den södra läktaren på Tottenhams arena White Hart Lane i London.
När jag var på festivalen South By Southwest i Austin tidigare i år så hängde vi mycket i skivaffären Waterloo. Mest för att att det var en massa coola artister som uppträdde där. Tony Joe White. The Blind Boys Of Alabama. Jon Butler Trio och våra egna The Soundtrack Of Our Lives. Men också för att det var en skivaffär med en vinylavdelning med gammalt och nytt.
Och där i skivbutiken stod den. Vinylutgåvan i original av Made In Japan. Den lyftes raskt ur sitt skivställ, precis som bland annat den senaste Rush-skivan Feedback, nypressningen av Sly And The Family Stones klassiker Dance to the music, Audioslaves debutplatta, A Perfect Circles senaste och en tiotummare med engelska Starsailor.
Men den där har du ju redan, sa min polare när han såg vilken av skivorna som låg överst i högen. Ja, det kanske jag har svarade jag. Han ögnade igenom skivhögen, skakade på huvudet och försvann på en ny runda i skivsökardjungeln.

På en skivmässa för ett par veckor sen var det dags igen. Ett exemplar av den japanska utgåvan av samma skiva, den variant av utgåvan som fått titeln Live In Japan och som har en livebild med bandet bakifrån ut mot publiken som framsida på konvolutet. Den kostade närmare 300 kronor, ett fynd för oss som förstår.
Eller ren galenskap från de av mina vänner som redan sett att jag har skivan i min samling.
Det var inte första gången, och sannolikt inte den sista. Jag kan helt enkelt inte låta bli. För Deep Purple var kort och gott ett makalöst liveband och Made In Japan är beviset.

Mer läsning

Annons