Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musiken styr Calles livet

/

Calle Dernulf har varit programledare för P3 Dans i mer än tio år utan att tappa hungern för ny musik.
Han anser själv att han är en musiknarkoman som behöver snabba fixar.

Annons
Sen fredagsnatt på Oscar i centrala Sundsvall. Rusigt födelsedagskalas för Calle Dernulfs radioprogram P3 Dans. De som inte befinner sig på dansgolvet, står med en drink i handen och skakar på huvudet. Musikens bas pumpar hårt. Bakom skivspelarna är det febril verksamhet. Allt fungerar för stunden perfekt.
Sex timmar tidigare prövar Calle Dernulf ljudutrustning inför den dj-session som är anledningen till Sundsvallsbesöket. Problem med ljudet oroar honom en aning. Dessutom har han 400 stycken nyckelband med Sveriges Radios logga på som han vill ge bort.
Alla kommer få varsitt. Jag har förbud från min fru på att ta hem fler, säger Calle Dernulf.
Radioprogrammet P3 Dans fyller tio i år. Calle Dernulf har varit programledare sedan starten. För att fira har Dernulf åkt runt i landet och spelat skivor. När vi träffas berättar han att varje kväll gått över förväntan.
Det blir uppmärksamhet på ett annat sätt. I vanliga fall åker man ut som en dj, men här har det varit en turné. En större tanke om en hel grej.
Dernulf smuttar på en Ramlösa. Han har precis beställt majskycklingfilé, grillad halloumi och saffransrisotto. En kombination som Calle senare erkänner smakade bättre än förväntat.
Vi börjar prata om hans fascination och devotion för radio.
Radio var min räddning. Detta var i mitten av sjuttiotalet. När jag var liten var Sveriges Radio inte så rolig. I alla fall inte om man ville höra ny musik. Så det var Radio Luxembourg och sena nätter som gällde.
Calle Dernulf berättar att det var dessa år som formade honom. Varje dag fick han några kronor av sin mamma för att köpa fika efter skolan. Men han sparade pengarna. I slutet av veckan köpte Dernulf en eller två vinylsinglar.
Det är musik som styr allt jag gjort i mitt liv. Utom val av fru möjligtvis. När jag var mindre garvade jag åt kompisar som la pengar på att resa. Det är ju inget bestående. Skivor kommer jag ju alltid att ha, säger Calle Dernulf med ett stort leende.
1982 startade Dernulfs radiokarriär. Närradion hade slagit igenom i Stockholm. En kompis tog med sig den då 16-åriga Dernulf till en närradiostation för att kunna nyttja hans skivsamling. Redan efter första gången fick Dernulf erbjudande om att själv sända nästkommande vecka.
De hade aldrig hört mig prata, utan allt var baserat på att jag hade mycket skivor.
1990 började Calle på P3 och programmet Radioapparaten. Tidigare hade han jobbat på lokalradio i Sundsvall samt frilansat för P3 i Luleå.
Därefter flyttade Dernulf till Göteborg och programmet Musikjournalen där han jobbade i två år. Då kom idén om att dansmusiken borde ha ett eget program.
När jag fick förfrågan tvekade jag inte. Vi fick ju utforma programmet själva. Då var det en salig bredd på programmet. De allra popigaste låtarna spelades i början. Sen blev det tyngre och svårare musik ju mer klockan blev.
Calle Dernulf pratar till vardags precis som när han sänder radio. Tydligt och ganska lågmält. Omedvetet dras man in i hans resonemang och tankar. Ibland rör sig hans hand över det rakade huvudet. Ibland rättar han till de kvadratiska glasögonen. Ganska ofta skrapar han kniven mot de nu tomma tallrikarna.
Jag frågar hur han reagerar på det faktum att unga artister blir nervösa när Dernulf vill intervjua dem.
Det är gulligt. Jag har ju själv varit i liknande situationer när jag träffat människor som betytt väldigt mycket för mig.
Frågan leder fram till att Calle berättar historier om några av de många intervjuer han har gjort. Allting mynnar ut i berättelsen om några kvällar i en etta vid Hornstull i Stockholm.
Där försöker Dernulf och artisten Aphex Twin imponera på varandra med att spela den ena svårlyssnade låten efter den andra.
Vi spelade musik för varandra som egentligen inte är musik. Man klarade inte av många minuter av låtarna.
När vi pratade på telefon några dagar innan Dernulfs Sundsvallsbesök sa Calle att dansmusiken är den nya punken. När jag vill att han ska utveckla resonemanget börjar en diskussion som slutar en dryg halvtimme senare. Under tiden beställer han och dricker upp en cappucino.
I dag är det ännu billigare att komma igång än under punktiden. Själva känslan av att allt är möjligt lever fortfarande och kommer att utvecklas under de kommande åren.
Samtalet går vidare in på den låga skivförsäljningen för dansmusik i Sverige.
En av orsakerna kan vara att det inte är lika mycket droger i omlopp i danssvängen som det är internationellt. Om det stämmer, tycker jag det är bra att dansmusiken inte slagit igenom.
Klockan börjar närma sig midnatt. Calle Dernulf ska snart ställa sig bakom skivspelarna. Han reser sig, rättar till den röda tröjan och frågar oroligt om jag vet hur det fungerar med gästlista.
Jag har glömt vilka namn det var som jag skulle skriva upp på gästlistan. Så de som säger att de står på min gästlista får väl vakterna släppa in.


FAKTA:
Familj: Fru och två barn.
Bor: Hornstull i Stockholm.
Studerat: Radio på Ekerös folkhögskola i ett år.
Läser: Hade vid intervjutillfället precis läst ut Paul Austers Orakelnatten. "Jag har inte läst Auster på väldigt länge. Men Orakelnatten var mer oväntad än vad Auster brukar göra. Jag har slukat en del böcker nu när jag harv varit ute och rest."
Fritid: "Min fru säger att jag är en text-tv junkie. Jag är besatt av information."
Skivsamling: 1500 vinylsinglar. 6000-7000 cd-skivor. Ännu fler vinylskivor. "Jag har precis satt upp nio hyllmeter för att få plats med vinyl som stått på golvet. Då har jag fått bort de senaste två årens skivköp."
P3 Dans: Startade 4 januari, 1995. Var från början 4 timmar långt, inklusive en timme live. Nu sänds programmet på onsdagar mellan 22.10-00.00.

Mer läsning

Annons