Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Neil Young lyser starkare än på länge

/

Neil Young Prairie wind Reprise/Warner

Annons
Prairie Wind sägs vara sista delen i trilogin som började med Harvest (1972), och följdes av Harvest moon 20 år senare. Och visst känns det bekant. Mestadels akustiska instrument, countryinfluerade arrangemang, och sånger om enkla människor som lever sina liv med familj och arbete, gärna nära naturen.
Här märks det att Young funderat över sitt jordiska liv, efter att han i våras drabbades av en livshotande blodpropp. When God made me och Falling off the face of the earth är två spår som sannolikt är frukten av denna omvälvande händelse.
Problemet med Prairie wind är jämförelsen med de tidigare mästerverken. Harvest är en av världens bästa skivor, och Harvest moon kommer inte långt efter. Såna skivor gör man inte på rutin, vilket det inledningsvis känns som Young gjort denna gång. Det låter onekligen lite förstrött och oengagerat i början.
Men efter ett flertal genomlyssningar börjar storheten växa fram. Då lyser det plötsligt om låtar som This Old Guitar (med Emmylou Harris på kör), No Wonder, Here for you och pianogospeln When God Made Me.
Mest växer titellåten, en drygt sju minuter lång mässa om den mystiska och mytiska prärievinden, och vad den har att berätta för den som lyssnar noga.
Och precis så fungerar skivan. Den som tar sig tid att lyssna blir belönad med Neil Youngs bästa album på tio år.

Mer läsning

Annons