Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny och frigjord

/

Robyn Stora Scenen

Annons
Vilken knasig tid.
Från första början är nästintill ingen på plats. Efter ett tag kommer fler och fler. Men aldrig så många som förväntat. Aldrig så stor publik som Robyn förtjänar.
Men det bekymrar ingen på scen. Robyn med band går in i sin egen värld, hämtar kraft inifrån och ger sitt allt.
För hela konserten handlar om vikten av att aldrig stå stilla. Att hela tiden gå vidare. Att ha integritet. Att göra någonting nytt av det gamla.
Precis innan Robyn tillsammans med tremannabandet visar sig på scenen spelas huvudpersonens meritförteckning upp i högtalarna: hon har bland annat fått Nobelpriset i sexighet och har världsrekordet i Tetris. Hon har jobbat som rådgivare åt maffian. Tränat Bruce Lee och hoppat in som stuntdubbel för Jackie Chan.
Dessutom har Robyn startat ett eget skivbolag och släppt en hypermodern skiva samt frontalchockat med fantastiska singeln Be Mine!
Så det är en ny, mer frigjord Robyn som inleder kvällen med Who´s that Girl?
Och rakt igenom konserten låter det om möjligt bättre än på skiva; minimalistiskt och discodansant om vartannat. Samspelet mellan de förinspelade elektroniska ljuden och bandet stämmer utomordentligt väl.
Den enda svagheten gör sig gällande under undersköna Eclipse. De effektfulla pauserna som låten innehåller når aldrig riktigt sitt syfte på en scen av denna storlek. Men detta vägs genast upp av påföljande Konichiwa Bitches.
Slutet av andra hälften av konserten består av häftigt omarrangerade och totalrenoverade versioner av de äldre hitsen. I denna form får låtarna nytt liv. Faktiskt nästan som om de vore nya. Bäst blir Electric som fräschas upp till en dubbel electroburgare med extra ost. Show Me love rör sig åt andra hållet och presenteras i ett lugnare tempo som ger texten ny betydelse och visar på dess storhet.
Men de tre riktiga höjdpunkterna kommer sist.
Först Be Mine! som inte oväntat framförs strålande. Därefter lämnar bandet scenen. Blir inklappade för extranummer och bränner först av en mäktig cover med överpumpad bas på Message in a Bottle av the Police. Och som avslutningen galet intensiva Jack U Off skriven av snuskiga funkdvärgen Prince.
Under konserten skimrar en stor, silverfärgad rektangel bakom bandet.
Den borde ha varit av blänkande guld i stället.

Mer läsning

Annons