Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Posies stiger upp ur askan

Annons
Rockartister ska som bekant hellre bränna ut sig än tyna bort. Men det finns hopp för de utbrända också. Posies tog sig upp ur askan förvandlat till ett mognare band.


- Utbrändhet är den enklaste förklaringen till att vi lade av. Vi kommunicerade inte och hade egentligen inget förhållande till varandra över huvud taget. Då tänkte jag att en comeback skulle vara omöjlig för all framtid, säger Ken Stringfellow.

Det återfödda Posies är klara med det nya albumet "Every kind of light", som släpps i slutet av juni. Senare i sommar väntar en Europaturné som tar bandet till Göteborgskalaset den 9 augusti och dagen efter spelar man på Debaser i Stockholm.

Posies var på 90-talet länken mellan Seattle-grungen och mjukare gitarrbaserad pop. Fram till 1998 gjorde bandet fem album, ofta hyllade av kritiker och en trogen skara fans utan att nå den riktigt stora publiken.

Trots att de är fyra som står på scenen har Posies egentligen alltid varit en duo. Kompisarna Ken Stringfellow och Jonathan Auer bildade bandet 1988 i Bellingham, grannstad till Seattle. Båda sjöng och spelade gitarr och de skrev låtarna tillsammans. De var kärnan, medan basister och trummisar kom och gick. Men 1998 hade deras relation gått in i väggen. De ville aldrig mer se varandra. Men till bådas förvåning visade sig vänskapen vara segare än nykokt polkagris.

- Det är här vår egen lilla personliga triumf. Något jag själv aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Det finns ett skäl utanför oss själva att återförenas men det hårda jobbet vi har gjort med oss själva har varit avgörande.

Ken Stringfellow ligger på sängen i sitt hotellrum i Murcia i Spanien. Sedan flera år tillbaka extraknäcker han som keyboardist i R.E.M., som kvällen före inlett sin Europaturné.

- Det var kul, men det var första gången vi spelat tillsammans på en månad. Vi kan mycket bättre än gårdagens konsert.

Ken Stringfellow turnerar med R.E.M fram till mitten av juli. Redan nu är det Posies han har i tankarna.

- Posies är mitt. Där är jag en central del i den kreativa processen, det kan hända i REM också, men det är deras band. Jag uttrycker mig kreativt när det krävs av mig där, men det är annorlunda jämfört med något som är mitt fullt ut.

Han beskriver arbetet med "Every kind of light" som tusenfalt enklare och roligare än någon tidigare platta. För första gången lämnade kärnduon inte bandets två andra medlemmar utanför. Tillsammans med basisten Matt Harris och trummisen Darius Minwalla lekte de fram låtarna i studion.

-- Alla låtarna är ett glädjefyllt resultat av vår gemensamma ansträngning. Vi är ett band nu. Jämfört med tidigare är det här rätt kombination av folk.

Ken Stringfellow tycker att det hörs på "Every kind of light" att det nytända bandet har mer av allt jämfört med tidigare. Skivan har tveklöst fler politiska och samhällskritiska låtar än tidigare. Posies sjunger om ett USA som bandet känner sig främmande inför - alltmer puritanskt, konsumtionsgalet och avstängt för omvärlden.

-- Jag känner ett främlingskap inför dagens USA. Stället där jag växte upp är inte längre detsamma och många av sångerna på plattan handlar om uppbrott. Det är samma känsla som när man gör slut med någon man har älskat; det känns inte längre som om man känner personen längre.

Ken Stringfellow tillbringar en stor del av sin tid i Frankrike i dag. För några år sedan gifte han sig med en fransyska och har en dotter på knappt ett år. Sverige tillhör också Ken Stringfellows favoriter. Han spelade in delar av ett soloalbum här och har gett flera konserter i Sverige.

- Jag känner mig hemma i Sverige. Det görs en massa bra musik där. Allra mest tycker jag om den sofistikerade publiken. Svenskar är kulturellt sofistikerade vilket gör det till ett fantastiskt land för ett band som oss. Jag tror vi behöver ett mått av sofistikering för att bli riktigt uppskattade. (PM)

Mer läsning

Annons