Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Räntan är låg

Annons
Hela veckan har det mesta känts blått, och allt har varit grått, både fysiskt i form av vädret, men även psykiskt. Vad är meningen, liksom?
Varför anstränga sig när så få verkar bry sig? Är det inte lika bra att ge upp, släppa taget och falla ner i likgiltighetens kvicksand?
Och det hjälper ju inte direkt att folk i Sundsvall redan ligger där nere och simmar. I lördags spelade Doktor Kosmos på Sveateatern. Max hundra pers var där. På Brandstation var det indieklubb, men jag hörde att det var lite folk där med. Drakens filmfestival drog inte så mycket besökare som den borde gjort. Förmodligen fattar inte folk vilken stor grej det är att ha en egen filmfestival i en stad med färre än 100.000 invånare.
På gamla hederliga pålitliga Skeppsbrokällaren var det dock fullproppat, det var ju kul, även om jag knappt kom innanför dörren. Vid bardisken fastnade jag på Lars Bygdén, och det är ju alltid trevligt.
Men jag undrar ändå var rockpubliken i stan finns nånstans. Hemma och tittar på Robinson kanske.
Mitt i de dystra funderingarna kommer kollegan Per-Roger in på mitt rum och är nöjd. För honom och alla 50-70-åringar är Sundsvall drömmen. Södra berget har fullt nästan varje helg, så fort Tonhallen bokar nån välkänd artist så fylls lokalen, liksom att Jazzklubben ofta har lapp på luckan. Och visst är det självklart att Gatufesten bokar en snubbe som John Fogerty.
Och om nån till äventyrs tror att jag inte vill att såna artister ska komma hit så har de fel. Jag vill ha ännu fler stjärnor och artister i Sundsvall, inte mig emot. Okej, Smokie ville jag verkligen inte ha hit, men det är ett undantag.
Men var finns alternativen? Det udda och oväntade. Jag vet att jag och fler med mig vill ha ett bredare och smalare utbud, men det har liksom avstannat. Varför?
Jo, det ska jag berätta. För när det kommer nåt obekant stannar folk hemma. Jag har sett det i flera år nu, sundsvallsbor vågar inte chansa. Jazzgossen Hans-Erik Bergman bekräftar detta när det bokas nåt lite annorlunda på jazzklubben så kommer inte folk.
Sundsvallsbor gillar inte utmaningar, skyr det osäkra och ovissa. Jag kan inte dra nån annan slutsats. Tryggt och säkert ska det vara; inte satsa på aktier eller optioner, hellre sätta in pengarna på banken. Visst får man säker utdelning, men räntan är låg.
Men det kanske är så folk vill ha det, och då kan inte jag göra så mycket åt det. Ny och spännande musik får jag se nån annanstans.
Trösten i det hela finns förstås i musiken, på skiva alltså. Inget kan tack och lov hindra skivorna från att komma till Sundsvall. Det finns fortfarande massor av album som rycker upp mig ur apatin, och vänder livet på en femöring.
Senaste veckorna har varit mycket goda: Nine horses, Thåström, Soundtrack of our lives, Russian futurists, Soft hearted scientists och kommande skivorna med Belle & Seastian och The strokes är alldeles underbar lyssning just nu.

Mer läsning

Annons