Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Självsäkert och variationsrikt

Christian Kjellvander Faya V2/BAM

Annons
Betyg: 4

Skillnaden att debutera som svensk singer/songwriter nu och i till exempel slutet av 1990-talet är förmodligen enorm. Sedan dess har varje rockband med självaktning ynglat av minst en lågmäld solokarriär, varje småstad fostrat minst en flick- och pojkrumspoet med akustisk gitarr.
Nu är Christian Kjellvander långt ifrån någon debutant. Däremot är han en av få i Sverige som skulle sticka ut tillräckligt i den sedan länge överbefolkade genren om Faya vore hans första avtryck. För att han är en så begåvad låtskrivare. För att hans röst låter som en solnedgång över en veranda på den amerikanska landsbygden. Och för att klarar av att sjunga på engelska utan att utländska kritiker behöver snacka om nån charmig svensk brytning.
Det är befriande.
På Faya märks framför allt två stora förändringar jämför med tidigare material; det är större spännvidd mellan låtarna och det låter självsäkrare. Eller mer moget om man föredrar den termen. Variationen och att Christian Kjellvander har satsat på ett större driv i många av låtarna lyfter skivan från att hamna i tristessen. Ännu fler låtar som lättrockiga Reverse traverse blues och Drunken hands hade förmodligen gjort skivan lättillgängligare, men Faya har ett djup som är betydligt mer bestående.

Mer läsning

Annons