Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vemod och mörker på Mauro Scoccos nya

Annons
Musikälskaren Mauro Scocco spelar luftgitarr till Rolling Stones men gör fortfarande låtar om vemod och relationstrassel. På det nya albumet "Herr Jimsons äventyr" får han också med lite mediekritik.


När Mauro Scocco släppte sitt senaste album "Beat hotel" hyllades han unisont i medierna. I låttexterna hade han plötsligt tagit ett steg från Tracksliste-Mauro till en mognare man. En som ville se tillbaka på sitt liv och vägarna som lett honom att bli den han är. Kort därefter släppte han samlingsskivan "La dolce vita" som summerade hans framgångsrika karriär från 1982 till 2003.

Själv talade Mauro Scocco om båda albumen som en sorts bokslut. Ett nödvändigt steg för att kunna påbörja ett nytt kapitel. Fler än en undrade nog om en av Sveriges största hit-snickrare tänkte lägga av. Men så var det inte. Nu är Mauro Scocco tillbaka med sitt nionde fullängdsalbum "Herr Jimsons äventyr".

- Den finns inget koncept i den här skivan utan jag har skrivit låtar jag tycker är bra. Generellt är texterna inte lika tydliga och förklarande. Man kan ju välja hur mycket man vill visa av det man vill berätta. Man kan visa toppen på ett isberg och så får lyssnaren tänka sig resten av isberget själva. Eller så vill man av någon anledning visa hur isberget ser ur. Den här skivan är nog mer den förstnämnda varianten.

Mauro Scocco sitter lätt framåtlutad i en svart kontorsstol på skivbolaget Diesel Music. Utanför fönstret bakom honom är det oåterkalleligen höst med tillhörande snålblåst och spridda regndroppar. Själv är han solbränd som en julidag efter en veckas semester på Mallorca och utgör en kontrast både mot vädret och stämningen på sin nya skiva.

Musikaliskt flirtar "Herr Jimsons äventyr" med ett lättsamt 1980-tal. Textmässigt är den mörkare. Från inledande "När det otänkbara händer", skriven efter tsunamikatastrofen, till avslutande "Efter henne" präglas skivan av teman som förlust, tvivel och vemod. Det kan handla om att bli neddragen i en annans mörker som i "Fritt fall" eller tomheten efter den som valde att lämna, som i "Något fattas". Återigen rör han sig i den relationsproblematik som nästan har blivit Mauro Scoccos signum.

- En klok människa har sagt att man skriver samma fyra låtar om och om igen. Det verkar som om alla som skriver låtar har en sorts besatthet av ett fåtal ämnen som man cirkulerar runt. Sedan kan låtarna ha olika kläder på sig, särskilt om man hållit på i flera decennier som jag har gjort. Temat förblir det samma, men man tacklar det på olika sätt. Woody Allen är ett bra exempel på det inom film och jag tycker att det är likadant inom musik, säger han.

En av låtarna på "Herr Jimsons äventyr" skiljer sig dock från de andra - duetten "Hip hip hurra" med Sahara Hotnights-sångerskan Maria Anderssson. Där har det stillsamt inåtblickande bytts ut mot rockiga gitarrer och kommentarer till ett fragmenterat medieklimat med såpakändisar i fokus.

- Det är lätt att bli upplockad och gjord till någon stor fluffkaka men det kan gå väldigt fort att sjunka ihop igen om man inte har någonting. Det saknas substans och jag tror att de som ger sig in i spelet kan få många obehagliga överraskningar som de inte är förberedda på när de söker till de här grejerna. I förlängningen är det också en kommentar till att politiker förenklar sina budskap till en nivå där det inte betyder något och inte förpliktigar till någonting - men att det låter klatschigt. Man får ett reklamslogan-samhälle.

Är det här något du funderat mycket på?

- Jag har stört mig på det. Jag tycker att det bidrar till en fördumning i samhället som är tråkig. Det är en dubbel skuld. Det är ju medierna som inte har tid att skildra hela bilden, de vill ha två saker att ställa mot varandra. Men det är också en skyldighet hos politiker och artister att inte nödvändigtvis spela med i det spelet.

Det verkar dock inte troligt att Mauro Scocco skulle byta bort musiken för politiken. Musiken är det som får hans puls att bulta hårdast. Det är kring musiken hans drömmar kretsar och det är den som får honom att fortsätta spela luftgitarr och låtsassjunga framför spegeln till Rolling Stones och Velvet Revolver. Som barn drömde han om att bli popstjärna. Det blev han. Nu drömmer han om att starta en restaurang med kompisen Plura och att kliva utanför popmusikens format.

- Det skulle vara kul att göra fler sidoprojekt i eget namn. Popalbumen har vissa yttre ramar. Jag kan inte göra valljud och synthmattor utan sång i tolv låtar på mina egna skivor. Men jag skulle vilja göra fler projekt utanför "Mauro Scocco"-ramen, som instrumental musik eller filmmusik. Sådant tycker jag är jävligt kul. (PM)

Mer läsning

Annons