Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lärare: Allt fler flickor mår dåligt i skolan – vi vuxna måste hjälpas åt för att bromsa psykiska ohälsan

/
  • Flickor har i genomsnitt bättre betyg än pojkar i alla ämnen när de går ut grundskolan. Det sker dock inte med glädje över att lära sig nytt utan de betalar dyrt med psykisk ohälsa, skriver Pål Christensson.

Annons

Mitt första barn, en flicka, föddes 1997. Bland all reklam som skickades ut till oss nyblivna föräldrar fanns ett brev som fastnat i minnet. Det kom från ett förlag som ger ut pedagogiska böcker och leksaker för de allra yngsta. Säkert bra grejer, men deras slogan ”Ge ditt barn ett försprång” gjorde mig ledsen och arg. Jag såg det som ett tydligt tecken på att vi lever i ett individualiserat samhälle och som bygger på tanken att konkurrens skapar hög kvalitet. Det kändes vämjeligt att den kapplöpningen skulle börja redan första veckan för min nyfödda.

För Plus-kunder: Skolutvecklarens budskap inför skolstarten: "För mycket jämförelser gör att unga mår dåligt"

Jag vet att det är viktigt för henne att klara skolan bra. Framtidens valmöjligheter ökar och som vuxen kan hon känna att hon har haft makt över sitt liv, vilket bidrar till ökad hälsa. Jag vet också att många, särskilt flickor, mår dåligt under högstadiet och gymnasiet. De befinner sig under press. Varifrån kommer den? Från oss föräldrar, från lärarna, från kamraterna? Eller är det från skolan, staten, samhället, gud eller mammon?

”De sätter press på sig själva.” Nej. Ingen sätter sig själv frivilligt under stort psykologiskt tryck.

Vi vet att typiskt kvinnliga yrken i högre grad än manliga kräver utbildning, vilket för med sig att det blir viktigare för flickor än för pojkar att komma in på rätt gymnasieprogram och sedan rätt högre utbildning. Därför blir skolresultaten viktigare för flickorna och därför, kan vi tänka oss, arbetar de lite hårdare för att lyckas i skolan.

Detta syns tydligt i resultaten då flickor i genomsnitt har bättre betyg än pojkar i alla ämnen när de går ut grundskolan. Det sker dock inte med glädje över att lära sig nytt utan de betalar dyrt med psykisk ohälsa. Den drabbar förstås också de elever som inte lyckas i skolan, de undgår inte pressen.

Vi lärare brukar tala om det dubbla uppdraget vilket handlar om förmågor och värderingar, eller om man så vill, kunskaper och fostran. Det ligger nära tillhands att tänka att det är pressen som kommer av kunskapsuppdraget som skapar den mesta psykiska ohälsan, men jag menar att det är feltänkt. Grundproblemet, som jag ser det, är den destruktiva individualiseringen och konkurrensutsättningen av alla samhällsfunktioner.

Läs även: Nödrop från ett barn: "Älska mig för den jag är"

Det finns samband mellan psykisk ohälsa under skoltiden och ett problemfyllt liv i vuxen ålder, med till exempel utmattningssyndrom. Det är inte bara skolans fel, inte heller endast skolans problem. Ansvaret för våra ungas hälsa ligger förstås också på föräldrar, andra vuxna, institutioner, myndigheter och politiker. Det är ett gemensamt ansvar, vilket bekräftas av forskning som visar att man inte kan koppla psykiska diagnosticeringar till endast en förklaringsfaktor. Det är som det heter komplext. Ingen kan göra allting, alla kan göra något.

För att skapa en kraft som kan bromsa psykisk ohälsa i skolan behöver alla vi vuxna, både inom och utanför skolan hjälpas åt. Vi måste stoppa det nyliberala paradigmets individualiserade och på alla plan konkurrensutsatta samhällsbyggandet. Vi bör istället främja de processer som skapar band mellan oss, där vi ser varandra som förutsättningar för ett lyckligt liv och inte som konkurrenter i livstävlingen. Det kan dock vara svårt att veta hur och när man som enskild person kan påverka, vilket gäller även om man arbetar i skolan.

För att våra unga ska må bättre krävs flera förändringar, en del politiska. Vi får inte tro att politiska beslut bara är politikers business. Inte heller ska vi tro att det bara är skolpolitik som påverkar elevers psykiska hälsa. Vi vuxna bör syna alla politiska beslut och fundera på om de bygger broar eller murar. Broar innebär att vi som individer ska vinna något på att ta hjälp av andra och murarnas egenskaper är förstås tvärtom. Den största möjligheten till förändring ligger dock inte i vilken röstsedel vi väljer, utan på våra egna personliga beslut och avvägningar i vardagen.

Läs även: Låt inte motgångarna definiera dig – vägen till välbefinnande börjar i våra tankar

Hur hjälper du din dotter bäst när hon får ont i magen? Genom att prata illa om skolan eller pratar du om vad som är viktiga mänskliga värden? Ringer du läraren och kräver att skolan måste lägga proven med rimliga mellanrum eller ber du om ett samtal där ni tillsammans kan skapa en förståelse för hur skolan fungerar? Nej, den fungerar inte på samma sätt som när du gick. Ser du rektor och lärarna som partners i dina barns utveckling eller som potentiella barnaplågare? Är du en tigerförälder som kämpar för just ditt barns totala rättighet eller kan du föreställa dig att din flicka är en del av den konflikt som uppstått på skolan?

Du måste få syn på dina egna attityder gentemot andra människor, må de vara vänner, fiender, barn, lärare, rektorer eller politiker. Vårt sätt att tänka skapar strukturer och kulturer, vilka i sin tur påverkar hur vi mår.

Läs även: Vi måste våga prata om det tabubelagda

Sedan början på 1990-talet styrs vårt gemensamma samhällsbygge av ett nyliberalt mindset, vilket bygger på att frigöra individen men också minska statens makt. Vi lever i en tid då hög kvalitet är ett självklart mål och att en höjd kvalitet i samhällsinrättningar kommer genom konkurrensutsättning. Möjligen är det sant i någon del, men när barnen blir sjukare och vuxna går in i väggen, vad gör vi då? Ett ökat behov av kompetens och resurser till vård och skola, vilka hela tiden ska höja kvaliteten, bildar en ond spiral.

Min dotter fyller snart 20. Som för många andra duktiga flickor blev hennes skolgång en blandning av motgång och medgång. Plus krav på att lyckas, krav på att vara någon och en konstant känsla av otillräcklighet. Det ska inte behöva vara så.

Pål Christensson

Lärare och förälder från Söråker

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons