Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är vi lika generösa nu?

Annons
Tsunamin i Indiska Oceanen den 26 december 2004 beräknas ha skördat fler än 200 000 dödsoffer. Lördagens jordbävningskatastrof i Pakistan ser ännu inte ut att ha resulterat i så fruktansvärda siffror, men det handlar hittills om flera tiotusentals döda och ännu fler skadade. Främst i Pakistan men också i indiska delen av Kashmir.
Frågan är vilken hjälp som det mycket fattiga Pakistan kommer att få av den rika västvärlden? Är vår generositet lika stor nu som när de paradisiska stränderna på Bali och Thailand drabbades av flodvågen från havet? Dessvärre är det inte så. Bara en handfull svenskar har berörts av katastrofen denna gång. Fritidsresor har oss veterligt inga Blue Village i Pakistan. Apollo flyger inte charter till Islamabad och huvudstaden i den pakistanska delen av Kashmir, Muzaffarabad, torde inte vara känd av särskilt många svenskar. Den svenska regeringen kommer därför inte att klädda i svart anordna några extra presskonferenser med anledning av jordbävningen. Oppositionen kommer inte att kräva snabbare och större insatser och ingen minister behöver oroas för ett eventuellt teaterbesök på lördagskvällen.
Tyvärr är det så att frikostigheten avtar med avståndet till de drabbade. Distansen mellan Pakistan och Europa är i mer än ett avseende mycket stor trots att fågelvägen är kortare härifrån än till exempel till Thailand.
Andra jämförelser som kan göras är att det i våra ögon inte särskilt rika Thailand, har en BNP per capita på närmare 2 000 dollar. I Pakistan är BNP blott lite över 400 dollar per invånare. Just detta bör få oss att inse att hjälpbehoven är mycket stora. Största delen av Pakistans befolkning har usla bostäder. Halva befolkningen saknar rent dricksvatten och vettiga sanitära förhållanden. Nästan 20 miljoner (av 160 miljoner invånare) pakistanier har inte tillgång till grundläggande hälsovård och undernäring var vardagsmat redan före jordbävningen. Katastrofen slår därför extra hårt mot ett redan illa utsatt land.
Vi hoppas nu att Sverige gör vad det kan. Att Räddningsverket skickar sina resurser, att Försvaret ställer upp med sina Herculesplan gärna innan det gått några veckor. Som alltid finns där Röda Korset och i mänsklighetens namn kan man alltid hoppas att vi svenskar är lika generösa som när Tsunamin slog till och dödade våra egna medborgare.

"Frikostigheten avtar med avståndet

Mer läsning

Annons