Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att välja sina ord

Annons
Det brukar sägas att all publicitet är god publicitet och att det viktigaste är att synas och höras, inte att nödvändigtvis nå ut med sitt budskap. Detta påstående är felaktigt, men det verkar som om det fortfarande finns personer i folkpartiets ledning som tror att badwill ibland kan ge lika mycket som goodwill.

Folkpartiet har under det senaste året kommit med ett antal goda förslag. Vid varje lansering har dock partiets företrädare, medvetet eller omedvetet, gett medierna chansen att vinkla sina rapporteringar på något sensationellt som, i de flesta fall, sällan gått hem i stugorna. Det fanns till exempel ett antal goda initiativ i det förslag till flyktingpolitiskt program som folkpartiet lade fram i våras, men det som uppmärksammades var delen om att kategoriskt utvisa kriminella utlänningar. Resten av programmet försvann i mediebruset.

Partiets talesman i skolpolitiska frågor, Jan Björklund, har gång efter annan pekat på bristerna i den svenska skolan och många gånger presenterat alldeles utmärkta lösningar. Mest uppmärksamhet får han dock för uttalanden om att elever inte ska ha kepsar på sig inomhus eller att det behövs mer disciplin i skolan. De viktiga sakfrågorna och den ideologiska diskussionen hamnar i skymundan för tidningarnas beskrivningar av hur Björklund ska riva kepsarna av tonåringarnas huvuden.

Det går att klaga på alltför ytliga nyhetsrapporteringar och, särskilt hos kvällspressen, vinklade reportage som lyfter fram det sensationella och där citat rycks loss ur sammanhanget. Samtidigt borde folkpartiets företrädare vara väl medvetna om hur dagens mediesamhälle fungerar, där allt ska sammanfattas på 30 sekunder. I det samhället gäller det att inte bjuda på några grodor.

I helgen höll partiledare Lars Leijonborg sitt sommartal i Marstrand. Leijonborg fokuserade på skolan och framhöll att folkpartiet fortsätter att värna och prioritera utbildningsfrågor. Det var mycket bra. Tyvärr nämnde han också i förbifarten att han tyckte att betyg skulle kunna delas ut från årskurs tre om skolorna själva ville göra det - och självfallet var det just det uttalandet som uppmärksammades i tidningar och TV. Resten av hans tal, i vilket Leijonborg visade att folkpartiet är ett parti för personer som bryr sig om den svenska skolan, fick oförtjänt lite uppmärksamhet. Han kan dock inte skylla det på någon annan än sig själv.

Det har skapats en bild av folkpartiet som ett parti som ska ta i med hårdhandskarna mot allt och alla; en bild som inte direkt väcker sympati hos gemene man. Det är tråkigt, för om alla fick ta del av partiprogrammet skulle nog många ändra uppfattning. Väljarna behöver få höra vad partiet har gjort och vill göra. Några fler provocerande utspel behövs inte.

"Den ideologiska diskussionen hamnar i skymundan"

Mer läsning

Annons