Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En fristående förening

Annons
Kommer ni ihåg kampanjen mot glassen Nogger Black? De flesta drog nog mest på munnen när föreningen Centrum mot rasism (CMR) i våras uppmanade till bojkott av den nya lakritsglassen. Marknadsföringen av glassen var rasistisk, hävdade föreningen, och påpekade bland annat att glassföretaget kopplat ihop namnet Nogger med färgen svart vilket då skulle få folk att tänka på nedsättande ord som nigger eller neger. Det visade sig dock snart att det i princip bara var CMR:s styrelse och kanslipersonal som reagerat på glassnamnet och bojkotten rann snart ut i sanden.

I helgen uppmärksammades CMR återigen. Svenska Dagbladet kunde då avslöja att av de drygt 14 miljoner kronor som regeringen satsat på CMR har en stor del gått till löner, arvoden och resor för kanslipersonal och styrelse. Resten har sparats på banken. Bortslösade skattepengar, menar kritikerna, medan det från CMR:s sida hävdas att pengarna använts på ett korrekt sätt.

Debatten om CMR använt sina pengar på rätt sätt lär fortsätta och det är bra. Att målen med CMR:s verksamhet - att skapa opinion mot rasism och diskriminering - är goda råder det ingen tvekan om, men det betyder inte att verksamheten inte ska granskas kritiskt. Samtidigt måste en diskussion om CMR:s tillkomst, och regeringens roll i den tillkomsten, starta. På CMR:s hemsida går det att läsa att "föreningen Centrum mot rasism är en ideell, rikstäckande paraplyorganisation med över hundra medlemmar från Skellefteå i norr till Malmö i söder. Organisationen är fristående, partipolitiskt och religiöst obunden". Frågan är dock om en organisation kan kallas fristående då den nästan helt finansieras med statliga medel? Med tanke på att CMR skapats på förslag från en arbetsgrupp tillsatt av dåvarande integrationsminister Mona Sahlin är det också tveksamt om den kan kallas obunden.

CMR är inte den enda icke-statliga organisationen som är beroende av statliga medel för sin verksamhet. Det finns gott om dem och alla har verksamheter som vid en första anblick ser behjärtansvärda ut och verkar vara väl förtjänta av statliga anslag. Men är det verkligen eftersträvansvärt att staten är drivande i skapandet av ideella föreningar? Och att staten sedan står som huvudfinansiär?

Vi har ett rikt föreningsliv att vara stolta över i Sverige. Det finns organisationer och sammanslutningar för de flesta olika grupper, intressen och sakfrågor. Föreningar ska skapas av personer eller organisationer som känner ett behov av att sluta sig samman. Föreningar ska inte bildas på förslag av regeringstillsatta arbetsgrupper. Det är CMR ett bevis på.

"Debatten om CMR lär fortsätta"

Bildtext: Centrum mot rasism blev känt då föreningen drev en kampanj mot glassen Nogger Black.

Mer läsning

Annons