Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En kraft att räkna med

Annons
Under fem dagar har Folkpartiet liberalerna stött och blött sin politik på landsmötet i Göteborg. Åsikter har brutits mot varandra, talare efter talare har pläderat för sina ståndpunkter och argumenterat gentemot andras. Det har jämkats, dragits ifrån och lagts till. Det är fråga om en oerhört spännande process som präglats av stor dynamik och det massmediala genomslaget har varit ovanligt stort.
Föga oväntat har många av kommentarerna i media handlat mindre om politiken i sak och mer om att partiets förmenta högervridning det sista är enligt min uppfattning något som i huvudsak är konstruerat skitprat! Enstaka partimedlemmar har också suckat om att socialliberalismen är död. Detta är dock inte sant, vad som hänt är att allt fler av ideologins bärare insett behovet av att söka nya vägar för att kunna omsätta de liberala idéerna i praktiken. Det måste väl ändå vara det som är det yttersta syftet med politik? Dessutom skulle det ha varit sällsynt tråkigt om alla medlemmar var överens om snart sagt allting. Ett strömlinjeformat parti med en agenda urvattnad för att tillfredsställa alla viljeinriktningar kommer aldrig att väcka förtroende.
Därmed inte sagt att alla okritiskt måste dela allt som föreslås och eventuellt beslutas. Och förvisso finns det i den enorma motionsfloden till landsmötet ett och annat förslag som jag själv ansett vara mer än lovligt korkat. Men därifrån till att ständigt rangordna åsikter, som man inte själv sympatiserar med, som \"högerpolitik\" (eller för den delen \"vänsterpolitik\"), är en grov förenkling.
Men nog om detta. Under det att den liberala politiken inför valet 2006 nu mejslas ut, slås jag först främst av den kraft som utstrålar från Folkpartiet liberalerna. Kanske är det denna kraft som gav de stora framgångarna förra valet? Möjligen är det samma kraft som skapat framgångarna i opinionen (senast i lördags fick man 13,9 procent i en opinionsundersökning). Partiet har under de senaste åren lockat till sig många nya medlemmar från en rad olika miljöer. Det är människor som verkligen vill något och med all rätt tror att de kan påverka människors vardag till det bättre. Kanske är det detta som skapat den dynamik där ett idéparti (som under många år legat i livsfarlig närhet av riksdagens fyraprocentsspärr) nu ser ut att verkligen vara på väg att bli ett folkets parti.
Bland landsmötets ombud och åhörare verkar det finnas en energi och ett slags dådkraft som jag inte anat tidigare. Folkpartisterna ser ut ha roligt i sin entusiastiska kamp mot det gemensamma målet att välta Sveriges nuvarande regering över ända. Inte nog med det. Om målet nås tillsammans med den borgerliga alliansen är folkpartiet väl förberett för att göra något vettigt i regeringsställning. Må kraften vara med dem.

Mer läsning

Annons