Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kollektiv skuld

Annons
"Jag skrattade invärtes då de tre niggrerna glatt samspråkande gingo där framför mig bärande på sina döda kamraters kvarlevor." Den svenske forskaren Eric Mjöberg har lurat i bärarna att säckarna innehöll skelett från några känguru. Under två år 1910 och 1911 plundrar Mjöberg aboriginernas gravar. Deras protester viftar han bort med att de är ett folk präglat av "misstänksamhet, vidskepelse och primitivitetens mörker". Med sig hem till Sverige tar han sex skelett och några kranier att forska på. Sven Lindqvist berättar historien om den svenska expeditionen i sin bok "Terra nullius, en resa genom ingens land". Här liksom på många andra platser i världen härjade "de vita" under 1800-talet och i början av 1900-talet. Här i Australien lade de under sig mark som enligt deras uppfattning inte tillhörde någon, terra nullius.

Metoderna för att röva land och berika sig var i stort de samma överallt. Svält, massmord, koncentrationsläger, tvångsarbete, bortrövande av barn, kulturellt förtryck ... Mjöberg med flera såg till att inte ens de döda lämnades i fred. Terra nullius ska ses som en fortsättning på Lindqvists banbrytande "Utrota varenda djävul". Även den här gången drar han upp vår mörka europeiska historia. Han för oss kors och tvärs genom Australien i bil och tid. Det är som alltid när Lindqvist lämnar något ifrån sig välskrivet. Stundtals rent av ursinnigt vackert och vackert ursinnigt. Hans bok ställer bland annat frågan om kollektiv skuld. Frågeställningen är inte ny för Lindqvist som stötte på den i Norge sex år efter andra världskriget. Han blev hårt ansatt av en kvinna för transiteringen av tyska soldater till och från Norge via Sverige.
Jag var tio. Jag blev inte tillfrågad.
Lindqvist svar imponerade inte på kvinnan:
Men stor nog att vara med och dela rovet.
Lindqvist smet med svansen mellan benen. Och frågan är om inte vi som svenskar och europeer också smitit och inte gjort upp med det förflutna?

När statsminister Göran Persson besökte Moskva på 60-års dagen av andra världskriget slut den 8 maj då förklarade han att han önskade att alla stater hade varit lika fredsälskande som Sverige. Frågan om Sverige inte hade något att skämmas för från kriget verkade han inte ens förstå. Jag kan tänka mig vad norskan som Lindqvist mötte 1951 skulle sagt till Persson. Det är först när vi gjort upp med vårt förflutna, lagt fakta på bordet, bett om ursäkt och försonats som vi kan leva vidare och få självrespekten åter.

För bara två år sedan beslutade den svenska regeringen att samtliga statliga museer skulle inventera sina samlingar av mänskliga kvarlevor. Därmed erkänner regeringen Mjöbergs plundring och ber om ursäkt. En god början men mycket återstår. Det gäller i stort som smått, oavsett om vi är huvudaktör, delaktig ja även den som enbart betraktar bär en skuld och lämnar över den till kommande generationer.

Mer läsning

Annons