Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Misstänkt rättvisa

Annons
Så friades 21-årige svensken Calle Jonsson från misstankarna att med tio knivhugg ha försökt mörda en grekisk yngling på semesterön Kos sommaren 2001. Gott så! Bevisningen mot svensken höll inte och den eniga grekiska domstolen beslutade att försätta Jonsson på fri fot. Ett överklagande till högre instans anses därmed vara osannolikt. Så svensken går till slut fri, trots att det både här och där antytts att han inte skulle få en "rättvis" rättegång i Grekland. För det vet "väl alla" att man där inte behandlas renhårigt av vare sig poliser, domare och åklagare?

Under resans gång har svenska medier varit fulla av grovt vinklade inslag till fördel för den misstänkte. Undantagsvis har enstaka inslag presenterat en annan bild. Till exempel har det hetat att den tekniska bevisningen mot Jonsson hanterats slarvigt. Möjligen är det sant, men så här i efterhand är det något Calle Jonsson borde glädjas åt, det bidrog nämligen till att han friades.

Diverse politiker av olika kulör och valör har under rättsprocessen mot Jonsson också förklarat sin oro på samma tema detta att grekisk rättvisa inte är lika förträfflig som svensk. Annat är det ju här i hemma. Här är vi mycket noggrannare med bevis. Sålunda kan ingen oskyldig dömas. Ja, för all del finns ju undantag som bekräftar regeln. Till exempel livstidsdömde hemvårdaren Joy Rahman som fick sitta åtta år i svenskt fängelse dömd för mord innan han till slut friades. Eller taxichauffören Yasser Askar som fick livstids fängelse för ett mord på en pub i Stockholm 1998. Också Askar fälldes i tingsrätt och hovrätt. Sedan TV 4:s Kalla fakta granskat bevisningen beviljades resning och rättegången i HD visade att Yasser Askar omöjligt kunde vara skyldig. Exemplen på svenska justitiemord är åtskilliga. Medvetna om borde vi lite till mans vara försiktigare med att fälla omdömen om den juridiska gången i andra demokratiska. Men på något sätt är det mer synd om svenskar som råkar illa ut utomlands än invandrare i Sverige. Språket blir liksom annorlunda. Ta svenskan Annica Östberg, dömd till 25 år "till livstid" i USA. Ofta heter det att hon dömts: för ett polismord hennes "dåvarande pojkvän begått". I mina ögon är det ingen skillnad på Östbergs skuld jämfört med Andreas Axelsson, han som dömdes som medansvarig för Malexandermorden. Det var uppenbarligen inte Axelsson som avrättade de två poliserna. Dömd för mord alternativt medhjälp till mord är han lika fullt.

Till slut hoppas jag att DNA-prov från den mördade Catrine da Costa friar inte de misstänkta, de som kallas "obducenten" och "allmänläkaren". Det mer än 20 år gamla styckmordet blir ju då en av de största skandalerna i svensk rättshistoria. Det skulle i sin tur indikera att min tes är korrekt, att den svenska rättvisan kanske är lika misstänkt orättvis som den grekiska eller ännu värre.

Mer läsning

Annons