Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Omvänd ordning

Annons
Med buller och bång gjorde i början av april Feministiskt initiativ (Fi) entré på den politiska scenen. Nu skulle slipsgossarna i de andra partierna utmanas på allvar. Nu skulle det bli "drag under galoscherna", fast femton år efter Ny demokratis spektakulära inträde i politiken. Opinionsmätningar visade att mellan var fjärde och var femte väljare kunde tänka sig att rösta på ett feministiskt parti. Förvisso är frågan "kan tänka sig" väldigt vag, men ändock, det tycktes finnas ett rätt imponerande stöd för ett parti som ännu inte fanns och som ännu inte hade någon politik.

Vi flyttar fram klockans datumvisare till den 18 juni 2005. Inte heller nu finns något parti och inte någon politik. Det som dock fortfarande finns är ett visst folkligt stöd, om än lägre än i de tidigare mätningarna. Närmare bestämt 15 procent enligt en Sifoundersökning som Aftonbladet beställt.

Det har varit en motig tid för feminismen ett tag nu, inte minst i och med Sveriges televisions dokumentär Könskriget. Vi tänker inte här försöka ta ställning till huruvida dokumentären är gjord på ett korrekt och ärligt sätt eller inte. Vi kan bara konstatera att även efter att sett den oklippta intervjun med Roks ordförande Ireen von Wachenfelt är det tämligen klart att hon säger att "män är djur". Gudrun Schymans tal om att det har en fråga har klippts mot ett annat svar tycks så vitt vi kan avgöra inte stämma.

Ett rimligt antagande är att detta i viss mån en aning orättvist kan tyckas också speglar av sig på Fi. Ett annat skäl till att stödet för Fi tycks sjunka är att det har varigt väldigt tyst i medierna om dem ett tag nu. Nyhetens behag är över, och nu måste det presenteras konkreta förslag och en politisk plattform. Det räcker inte längre att bara säga sig vara emot diskriminering och för jämställdhet. Det vet vi, och i stort sett alla håller vi med om den analysen, men vad vill Fi göra åt problemen? Frågan har funnits där ända sedan organisationen presenterades, men svaret lyser ännu med sin frånvaro.

Fi tycks ha fått det hela om bakfoten. Först bör en politik presenteras och sedan söker partiet stöd för denna. Inte som nu, när företrädare för Fi åker land och rike runt och söker människor som är beredda att stötta partiet, och detta utan att veta vad det i slutändan är de kommer att stödja.

"drag under galoscherna

Mer läsning

Annons