Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På spåret

Annons
När den de fyra borgerliga partiledarna åkte på turné förra veckan stod det \"centertåget\" på skyltarna på det av SJ inhyrda tåget. Möjligen skapade det förtret för övriga partier i alliansen, vi tror dock inte det. Snarare är sådana skyltar en symbol för att centerpartiet denna gång är med på banan, allians för Sverige är ett starkt lag och centern med Maud Olofsson i spetsen är en samlande kraft.
Särskilt tydligt blir detta då den socialdemokratiska krisen är så uppenbar. Den minoritetsregering som har till uppgift att styra landet lyckas inte med detta, den är därtill så svag att den närmast påminner om något slags expeditionsministär i väntan på nästa val. Under en ekonomisk högkonjunktur har en rad vallöften har svikits samtidigt med misslyckandet i den fråga SAP hävdat vara den viktigaste sysselsättningen.
Partiet är i dessutom i gungning efter interna strider och den räcka politiska skandaler som plågat hela rörelsen. På en lång rad politikområden står socialdemokratin mil ifrån samarbetspartierna mp och v. Detta har dock statsministern hanterat skickligt. Men när det gäller EU och europafrågorna lider partiet av en intern splittring som saknar motsvarighet på den svenska arena. Göran Persson har förvisso skördat framgångar som partiledare och statsminister, men detta mer i kraft av det antal år han innehaft posterna, inte för en den faktiska politik som presterats. Nu 14 månader före riksdagsvalet 2006 framstår Persson sannerligen inte som den kraftfulle ledare som ännu en gång skall kunna sparka igång den socialdemokratiska valmaskinen.
Läget framstår som än mer osäkert då ingen möjligen bortsett från Göran Persson själv vet vad partiledaren heter efter hösten 2006. Slänger statsministern överraskande in handduken redan tidigare torde loppet vara helt kört. Samtidigt är det helt uppenbart att allians för Sverige har en statsministerkandidat som heter Fredrik Reinfeldt.
Vi tror heller inte på strategin att utse en huvudmotståndare. Sådant har socialdemokraterna förlorat val på förr till exempel 1991 då Ingvar Carlsson mindre framgångsrikt koncentrerade sig på att utnämna moderaterna till just huvudmotståndare och därtill flitigt vädrade det gamla högerspöket. Taktiken den gången ledde tilll förlust av regeringsmakten, dessutom till att missnöjespartiet Ny Demokrati samt kd kravlade sig över fyraprocentsspärren, samtidigt som miljöpartiet åkte ur riksdagen.

Mer läsning

Annons