Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Går det att stoppa den globala uppvärmningen?

Artikel 2 av 8
Tio frågor inför valet
Visa alla artiklar

Annons
Isbjörnar vill ha is, och de har kommit att bli en symbol för smältande isar i Arktis. Foto: Nick Cobbing

Förstagångsväljarna ser klimatet som den allra viktigaste politiska frågan. Och inte bara förstagångsväljarna, utan även andragångs- och tredjegångsväljarna ser klimathotet som vår tids viktigaste fråga.

Frågan har också seglat upp i den offentliga debatten, inte minst har flyget diskuterats mycket den senaste tiden, liksom köttkonsumtionen.

LÄS MER: Fler måste våga vara obekväma tråkmånsar om vi ska rädda klimatet

Därför är det bekymmersamt att klimatet får så pass lite utrymme i partiledardebatter, om ens något utrymme alls förutom Miljöpartiets försök att lyfta frågan när andra ämnen diskuteras.

Det kan kanske förklaras med det faktum att klimathotet inte kan avvärjas genom politiska beslut som fattas i svensk riksdag, och ännu mindre i landsting och kommuner. Det kan också förklaras av att de verktyg svenska politiker har att ta till för att förbättra klimatet inte sällan slår mot egna väljargrupper på olika sätt. Eftersom det krävs uppoffringar. Det krävs radikala beslut. Det krävs att vi i vissa delar tänker om och helt annorlunda än vi tidigare gjort.

Klimatet är en fråga som är så pass komplicerad – och allvarlig – att den bör lyftas upp från höger/vänsterpolemiken. De åtgärder som måste göras är svåra att applicera på någon särskild ideologisk grund.

Samtidigt gör Sverige en hel del. Vi ligger bra till i internationella jämförelser, sett till hur vi ställer om till långsiktigt hållbar industri, energi och jordbruk.

Så pass bra att somliga tycks tro att vi kan luta oss tillbaka och klappa oss på bröstet för att vi har gjort vårt.

Men det är nog faktiskt den sämsta tänkbara av alla lösningar. Att skjuta över ansvaret på någon annan. Inte minst som vi i samma andetag som vi säger att Sverige är duktiga på klimatomställning flyttar industri och produktion till länder som inte kommit alls lika långt.

Vi lever i en global värld, där vi även om våra egna industrier och energiförsörjning anpassas för att hålla i framtiden, ändå konsumerar en hel del som är tillverkat på andra platser, i andra länder, där utsläppskraven inte är desamma som våra, och där transporterna står för stora utsläpp som sällan räknas i de uträkningar som görs över svenskens klimatavtryck.

Det är möjligt att klimatet kommer att vara en viktigare fråga i nästa års EU-parlamentsval, eftersom problemet är globalt och kräver globalt samarbete.

Men när det talas så mycket om att ta människors oro på allvar bör politiker som står på valbar plats till svenska parlamentariska församlingar ta människors klimatoro på allvar och tala klarspråk om vad man gjort, gör och planerar att göra för att klotet ska kunna vara ett hem även åt kommande generationer.

Alla artiklar i
Tio frågor inför valet
Annons