Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Statistik i verkligheten

Annons
I tisdags avvecklade finansminister Pär Nuder den ekonomiska krisen. Lite märkligt kanske, bortsett från frågan om det rådde kris i landet veckan innan. Jag vill minnas att Göran Persson motsatsen ett antal gånger de senaste åren. I allmänhet har statsministern då formulerat det i termer som att; \"det går bra för Sverige\". Nuder anses visserligen vara Perssons kronprins, men ärver han också äran av att vara den som ställt allt det svåra tillrätta?

Kris eller inte är Sverige inget dåligt land att leva i. Men jag, och kanske några med mig, oroas ibland över alla excesser i vårt förmodade välstånd och vilka förväntningar detta skapar. Vi har inte bara världens bästa bilar, vår barnomsorg, miljö, sjukvård och jämställdhet saknar också motstycke. Med några undantag utmålas landet inte sällan som det rikaste och bästa i världen. Mycket av allt detta är svårt att mäta utom just när vi kommer till penningens faktiska betydelse. Den som tittar i backspegeln och jämför Sverige med andra länder i ekonomiska termer kanske förbryllas över våra \"framgångar\". Sett över tid kommer Sverige till korta i ekonomisk utveckling i jämförelser med de 29 medlemsländerna i OECD. Vår ekonomiska utveckling från 1970-talet och framåt, håller heller inte samma takt som USA:s eller den grupp länder som kallas EU-15. Vi har halkat efter utvecklingen jämfört med många jämförbara länder.

Den svenska ekonomin gick som tåget efter 1945. Detta tack vara stora naturresurser och det förhållandet att industrin var intakt efter andra världskriget. Stora delar av de europeiska konkurrenterna var antingen försvagade av kriget eller hade fått sina infrastrukturer bombade tillbaka till 1800-talet. Så 1970 gav oss vår bruttonationalprodukt en fjärdeplats i OECD:s välståndsliga (långt före till exempel Danmark och Norge) i dag ligger tiotalet stater före oss. Den som vill jämföra kan också se på kronans växlingskurs under 30 år. Man behöver inte ens gå så långt som till statistiken för att konstatera detta. Jag har upplevt det, till exempel under många resor till Danmark med familjen under 1970-talets början.

Förtjusningen visste inga gränser inför färjeturerna Göteborg-Fredrikshamn där mamma och pappa storhandlade. Ett skäl var upplevelsen i sig, ett annat var knattens oförställda förvåning att man för 70 svenska ören fick en hel dansk krona, begreppet köpkraft förblev länge svårbegripligt. Men om ni i dag får för er att smaka på danskt gemyt bör ni ha klart för er att situationen är den omvända. Att växla innebär att 100 danska kronor kostar er närmare 130 svenska. Detta förhållande ger den ekonomiska statistiken en högst påtaglig närvaro i verkligheten.

Mer läsning

Annons