Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stor utmaning för Angela Merkel

Annons
Kristdemokraternas ledare Angela Merkel blir Tysklands nya förbundskansler. Förhandlingsspelet om en stor koalition mellan kristdemokratiska CDU/CSU och socialdemokratiska SPD och om vem som skulle bli förbundskansler nådde ett genombrott i Berlin på söndagskvällen.
Spekulationerna har varit många och motstridiga i tyska medier under de dryga tre veckorna sedan valet, och de två lägren har spritt ultimatum kring sig som om de alla varit allvarligt menade hade uteslutit varje form av regering och tvingat fram nyval.
Men i förra veckan började Gerhard Schröder att lätta lite på sitt kompromisslösa anspråk på kanslerposten. De senaste dagarna har det stått allt mer klart att SPD accepterar Angela Merkel som kansler i utbyte mot kristdemokratiska eftergifter i viktiga sakfrågor och ett attraktivt urval av socialdemokratiska ministerposter. Socialdemokraterna och kristdemokraterna får nu åtta ministrar var. Förutom utrikesministern kommer även arbetsmarknadsministern, hälsoministern, finansministern, justitieministern, trafikministern, miljöministern och ministern för samarbete och utveckling att vara socialdemokratiska. CDU/CSU får ta hand om försvars- och säkerhetspolitiken, konsumentskydd och jordbruk, bildning och forskning och familjepolitiken.
Alla som varit inblandade i förhandlingarna om en stor koalition har betonat som första punkt att en sådan regering inte får innebära handlingsförlamning, utan måste utgöra en nystart för Tyskland som förbättrar stämningen i landet, fullföljer det reformprogram som den rödgröna regeringen i samarbete med den borgerliga oppositionen inlett och innebär ett ekonomiskt uppsving som också skapar nya jobb. Och faktum är att det finns ett antal punkter där kristdemokraterna och socialdemokraterna torde ha goda förutsättningar att komma överens i vindskyddet av en stor koalition: inte minst när det gäller skatter, åtgärder för minskad offentlig byråkrati och subventionsdjungel samt en federal reform av ansvarsfördelningen mellan de enskilda delstaterna och förbundsnivån. När det gäller socialförsäkringssystemet, familjepolitiken och arbetsmarknadspolitiken väntar sannolikt större konflikter.
En stor koalition är ett slags vapenstillestånd mellan två partier som innerst inne vill regera själva och förpassa motståndarna i opposition. Samtidigt som man svär sig åt en handlingskraftig reformkurs riskerar regeringen ständigt att förlamas av ett lurpassande inför nästa val, av antydningar om vilket parti som är mest skyldigt för impopulära beslut. Och skulle den höga arbetslösheten bestå eller rentav åter stiga kommer med säkerhet krafter inom båda partierna att börja snegla på alternativet nyval trots löftena från högsta håll om att detta är en regering för hela mandatperioden. Berlin lär förbli en kittel av spekulationer och rykten.

Mer läsning

Annons