Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var inte rädda

/

Annons
Häromkvällen, när det var nästan trettio grader varmt, stillade jag min hunger med ett grillat kycklinglår vid strandkanten. Sedan hoppade jag i plurret och tog en sådan simtur som är värd att vänta på hela vintern, våren och försommaren för att få uppleva. Jag försökte låta bli att tänka på allt som är farligt och otäckt när allt jag såg var himlen och allt jag kände var vatten runtom mig. Det enda som störde var en sommarglad hund som slafsade i sig några liter av sjövattnet för att stilla törsten.

Klockan var nio och luften var varm, vilket fick mig att tänka på växthuseffekten och jordens ömtålighet. Jag slog snabbt bort tanken och öppnade, framför en glupsk andhonas avundsjuka blickar, min brödpåse från Seven Eleven. När jag lämnade strandkanten hade jag ett ganska ansenligt bidrag till sophanteringen med mig därifrån. Det var samma dag som den brittiska polisen hittade ett avslitet huvud som fick dem att misstänka att bombattentatet i Londons tunnelbana genomförts av fyra vanliga killar från Leeds med egna livet som insats. Ungefär samtidigt ändrade svenska polisen sin version av vad som hänt under biljakten på den norske finansmannen som förskingrade 65 miljoner, firade semester på Ekerö och hittades död vid sin ratt på väg att köpa lunch.

I huset där jag bor glömde grannen på femte våningen att stänga av vattnet, så att det rann ner genom golv och väggar och nådde vår lägenhet. När de bröt upp golvet i ett av våra rum hittades ett litet tidningsklipp från 1908 och en brödpåse från samma tid. Det var svindlande att tänka att tidningsklippet hade legat gömt under golvplankorna genom två världskrig och ett kallt, genom första månlandningen, morden på Palme och Lindh, terroristattacken mot World Trade Center, invasionen i Irak och tsunamikatastrofen för att på grund av en vattenläcka komma upp i ljuset en varm sommardag i bröstchockernas och självmordsbombarnas tid.

På tidningsklippet står det något om en ny svensk uppfinning som kan göra propellrar och roder till ett minne blott. Och på brödpåsen står telefonnumret till kvarterets finbageri. Det har fyra siffror. När jag skall ringa och berätta om fyndet märker jag att min telefon slutat fungera. Jag ringer Telia och slår fyrkant hit, fyrkant dit och informeras av en förprogrammerad röst om att de skall göra en mätning av min telefonlinje medan jag väntar i luren. En timme senare är en tekniker på plats och fixar felet på en minut.

I dag är himlen mulen och hunden jag såg kanske ligger för döden. Kycklinglåren är tillbakakallade till butiken på grund av salmonella och varningsskyltar uppsatta vid badviken på grund av algblomning. Sopberget växer och Telias telefonkö beräknas till 39 minuter. Världen har förändrats men är ändå densamma. Sommaren 2005 är här och vi har ingen anledning att vara rädda.

Bildtext: Trots terrorattacken i London ska vi inte vara rädda

Mer läsning

Annons