Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vinterval i Kanada

Annons
"Vinterval" kallar de det i Kanada. 23 januari är ingen populär tidpunkt för ett nyval i ett land där den kalla årstiden kan vara synnerligen sträng, men sedan den liberala minoritetsregeringen häromveckan fällts i en misstroendeomröstning återstod inget annat för premiärminister Paul Martin än att sätta ett datum som förvandlar jul- och nyårshelgerna till valrörelse.
Orsaken till misstroendeomröstningen och regeringens nederlag är en sponsorskandal vars ursprung ligger snart tio år tillbaka i tiden men som nu hunnit ifatt liberalerna. Efter folkomröstningen i Quebec 1995, där bara en mycket knapp majoritet sade nej till självständighet för den fransktalande provinsen, började den liberala regeringen under ledning av Jean Chrétien samla in pengar för kampanjer som skulle öka stödet för Kanada som statsbildning. En del av pengarna dirigerades på grumliga vägar bort från kampanjens huvudsyfte över till det liberala partiet. Sedan en oberoende undersökning i november bekräftat att allvarliga oegentligheter förekommit beslöt det socialistiska Nya Demokratiska partiet (NDP) att dra undan sitt stöd från den liberala regeringen.
Det paradoxala är emellertid att väljarna, som delar synen på liberalerna som tämligen korrumperade och klart arroganta, inte ser några realistiska regeringsalternativ. Kanadas liberala parti har innehaft regeringsmakten sedan 1993 (liksom under större delen av perioden 1968-1984) och kan hänvisa inte bara till tolv år av stora ekonomiska framgångar utan också till en tradition som det moderna Kanadas regeringsbärande parti. God tillväxt, låg arbetslöshet och mycket solida statsfinanser har i kombination med landets omtalade öppenhet och tolerans gjort Kanada till något av en förebild för västliga industrinationer.
Oppositionens splittrade och brokiga karriär har också bidragit till att liberalerna kunnat vinna val även när de varit impopulära. De konservativa ligger under den nuvarande ledaren Stephen Harper, inspirerad av republikanernas framgångar i USA, för långt till höger ideologiskt för att kunna appellera framgångsrikt till den genomsnittliga kanadensiska väljaren.
Separatistpartiet i Quebec som nu har utsikter att för första gången vinna en egen majoritet i Quebec och på nytt väcka frågan om självständighet kan av naturliga skäl inte vinna tillräckligt stöd i övriga Kanada för att bli en regeringsbildande kraft. Och det vänsterinriktade NDP-partiet lever mycket på röster från liberaler som vill straffa sitt eget parti utan att behöva riskera en annan regering. Därför tyder opinionsundersökningarna trots sjunkande popularitet på att den liberala minoritetsregeringen får sitta kvar och söka förnyat stöd inom oppositionen för ett fungerande regeringsunderlag.

Mer läsning

Annons