Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord över Stina Söderström

Annons
Stina Söderström, Gnarp, har avlidit.
När sommarens skiraste grönska kom till oss just då så försvann min käraste faster. Visserligen hade min pappa bara en endaste syster men jag tror att det hade varit svårt att mäta sig med henne.
Trots att Stina i unga år drabbades av polio fanns ingen bitterhet mot ett orättvist öde,nej hon var en mycket förnöjsam människa och hennes lågmälda humor gick hem i alla sällskap.
Stina lyste av godhet! Jag har aldrig hört henne säga ett ont ord om
en annan människa och då har jag känt henne i hela mitt liv.
Hon trodde på det goda och försökte alltid att hitta förmildrande omständigheter om något verkadelite underligt. Jag har massor med fina minnen av Stina ända ifrån barndomen.
Bengt-Erik - hennes son - och jag är jämngamla och vi hade mycket skoj tillsammans. Vi plockade bär tillsammans med Stina, vi plockade blommor,vi gick i skogen och vi skojade med varann!
När vi blev äldre så löste vi korsord, pratade om allt mellan himmel och jord och trivde tillsammans.
När mina föräldrar flyttade till Sörmland och jag gick ut terminen i skolan så fick jag naturligtvis ha min fasta punkt hos min kära faster i Tjärnvik.
Jag glömmer aldrig när vi hade middag för våra mammor på husmoderskolan i Njurunda och Stina kom som min gäst. Vi tyckte nog att det var lika roligt bägge två.
Jag skulle önska att det fanns fler av Stinas sort för då såg vår jord helt annorlunda ut.
Inga baktankar, ngen avundsjuka, inget ontsint skvaller, nej allt skulle vara så mycket lugnare för oss alla.
Jag besökte henne ganska ofta även om jag hamnade i Gnesta till slut.
Det var så skönt att träffa Stina och prata gamla minnen och få några blomskott och alltid en kopp kaffe, för kaffet var ditt livselexir,det kunde vi alltid skoja om. Ibland blev det "tretår".
Jag är mycket tacksam att jag har fått lära känna Stina och livet kommer att bli mycket gråare nu när jag inte kan ringa när andan faller på.
Jag minns även när vi semestrade tillsammans och glömde smörgåsarna i kylen hemma i Tjärnvik, vi skrattade gott när vi skulle packa upp dem på finlandsbåten och insåg att matsäcken var hemma.
Jag har massor med jättefina minnen av min faster och dem skall jag gömma i mitt minne och plocka fram ibland när jag tycker att livet känns besvärligt.
Jag tror inte att Stina tyckte att livet var särskilt svårt trots att hon även drabbades av bensår på äldre da`r. Hon sade alltid att det kunde vara värre.
Efter ett strävsamt liv så får du nu vila. Sov så gott kära faster, jag önskar dig allt gott och tror att du sitter på ett vackert moln och dinglar med dina bägge ben utanför kanten .Och allt är bara bra inga smärtor mer. Du sitter nöjd och tittar på oss som har ytterligare några slingor kvar på livets stig och hoppas att vi tar vara på den tid vi har och inte hakar upp oss på småsaker.
Du kommer alltid att finnas i mitt minne.

brorsdottern Ingegerd Sennerbrant, Gnesta.

Mer läsning

Annons