Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Guld är ordet svenska ryttarna tänker på men inte vill säga

Att få de svenska ryttarna att prata medalj i EM i San Patrignano i Italien är inte svårt.
Men att få dem att prata guld är stört omöjligt.
Och ändå:
—  Sverige har inte haft bättre lag än det här, säger tränaren Henk Nooren.

Annons
Efter ett VM-silver, ett EM-silver och ett OS-brons, som snart är ett silver när de idrottsjuridiska kvarnarna slutat mala, så borde Nooren och de andra kunna säga "vi siktar på lag-guld".
Men det gör de inte. Ryttare vill inte verka kaxiga.
Så "guld" förblir ordet som finns i allas tankar, men som ingen vill ta i sin mun.
Och bäst så kanske Sverige är en guldkandidat men ingen guldfavorit. Lagmedalj, oavsett kulör, är en enorm framgång bara det.
För att nu inte tala om hur kul en individuell medalj skulle vara.
Rolf Göran Bengtsson tog brons 2001. Han är inte sämre nu, tvärtom.
Malin Baryard var en centimeter från guldet i Donaueschingen 2003. En centimeter mer luft under Butterfly Flip så hade Malin varit regerande europamästare.
Nu blev det rivning och en femteplats.
Och så värst många fler chanser till EM-guld får hon och Flippan inte. San Patrignano kan rentav vara den sista.
Flippan har hunnit bli 14 år och är en dam i övre medelåldern med människomått med.
Hon håller för ett VM nästa år och kanske EM året därpå, men det blir inget OS 2008.
 Nej, det tror jag inte. Det blir för mycket, säger Malin Baryard-Johnsson.
Mästerskap är ett ändlöst hoppande över jättehinder efter jättehinder. VM är värst. EM och OS är ungefär lika jobbiga.
Visst tänker Baryard-Johnsson på den där rackarns rivningen i sista omgången i Donaueschingen ibland.
Men hon grämer sig inte.
 Jag är inte den som brukar titta bakåt, säger hon.
Lagd bom ligger där den ligger.
2003 rankades Baryard-Johnsson och Butterfly Flip som världens bästa ekipage. Men medalj? Nä.
Det är tio år sedan Malin vann en medalj individuellt i ett mästerskap. Det som glittrar i prisskåpet från EM, VM och OS är lagmedaljer.
Den här säsongen har Baryard-Johnsson inte bara haft hästar att tänka på. I februari blev hon mamma lille Alvar finns med i San Patrignano och vill ha uppmärksamhet när mamma inte sitter i sadeln.
 Hon kom tillbaks snabbt efter födseln, säger Henk Nooren om Malin.
Själv tycker hon allt känns bra inför tidshoppningen på torsdagen.
 Jag är i form och det är Flippan också. Och vi gillar värmen, säger hon medan den italienska hettan dallrar över arenan.
I laget, förutom Baryard och Rolf-Göran Bengtsson, finns också Maria Gretzer och Peder Fredricsaon, OS-fyran.
 Jag kunde välja mellan Holland och Sverige inför den här säsongen, säger Nooren.
För holländaren Nooren var valet lätt.
 Jag tog Sverige. Här finns förmågan hos ryttarna att bortse från det individuella som det behövs i lagtävlingen. Det skulle inte Hollands lag klara.

Mer läsning

Annons