Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rolles krönika: Nya tider i hoppkurvan

Annons
Det är andra tider nu.
Ullevi i Göteborg för tio år sedan. I "hoppkurvan" åt Liseberg och Scandinavium till regerade Patrik Sjöberg. Inte för att han var bäst längre, utan för att ha varit med längst.
Jag minns gesterna, respekten hos de övriga, och hur han när finalfältet var fyllt gav tecken om att nu fick det räcka.
Sedan snirklade sig den långe, blonde före detta världsmästaren Sjöberg ut, för att vid tillfälle ta sig en avkopplande cigg...
I Helsingfors Olympiastadion är det serben Dragutin Topic som är äldst. Den siste kvar från Sjöbergsgenerationen och när han i mixade zonen tänder en cigarett iförd en uppkavlad overallsjacka och ett par ljusa, lätta sommarbyxor är det svårt att låta bli att småle i den sol som plötsligt börjat värma upp oss igen.

34-årige Topic är i ännu en VM-final. Men kvalet var långt ifrån någon styrkedemonstration. Och någon större auktoritet hade han inte där i hoppkurvan åt Tölöviken och Järnvägsstationen till.
Den som styrde och ställde den här gången var istället åter en svensk.
En annan typ. En kortare, snaggad och till synes mer energisk svensk världsstjärna. Ännu inte världsmästare, men regerande olympisk mästare.
Stefan Holm behövde tre hopp i går: 2,20, 2,24 och 2,27.
När han efter alla TV- och radiointervjuer till slut dyker upp i den mixade zonen för att berätta också för oss skrivande journalister om kvaltävlingen och funderingarna inför finalen i morgon finns garanterat inte en tanke på att koppla av med en rök.

Landslagsoverallen fladdrar mjukt i vinden, på ryggen hänger en ryggsäck med en vattenflaska vid sidan, i ena handen snurrar han på en annan butelj, jag tror det är någon slags energidryck.
Det är andra tider nu.
Men precis som på Sjöbergs tid har vi ett stort svenskt medaljhopp att fästa blickarna på, i den där litet magiska kurvan.
Patrik Sjöberg blev femma på 2,32 hemma på Ullevi.
Tar Stefan Holm samma höjd i det här blåshålet kan det räcka till medalj.
Men det är guld vi vill ha. Och då, tror han i alla fall själv, att ribban bör ligga på minst 2,35.
En av de värsta konkurrenterna föll bort redan i gårdagens kval. Sydafrikanen Jacques Freitag regerande världsmästaren, ni vet klarade inte ens 2,24 den här gången. Och ryssen Rybakov rev tre gånger på 2,27, men får i likhet med finske Oskari Frösén en ny chans i finalen, då finalfältet behövde fyllas ut...

Vi ska nog inte räkna ut Rybakov ändå, och jag tror också att den andre finalryssen, Voronin, blir att räkna med. Karln har ju ändå varit över 2,40, även om det är fem år sedan.
Holm, Voronin och Rybakov, alltså. Lägg till Ukarinas Sokolovksij och tjecken Baba och jag tror ni har allra hetaste medaljkandidaterna på pränt.
Amerikanen med det respektingivande släktnamnet Hemingway var OS-medaljör i fjol, i final nu också, men honom verkar ändå klockan ha klämtat för...
Det är andra tider nu.

När Sergej Bubka vann sitt första VM-guld just här i Helsingfors 1983 kunde han ännu inte stava till världsrekord och prispengar i miljonklassen. 22 år senare är han pensionerad, mångmiljonär och rekordhållare 35 gånger om. Hans 6,14 från Sestriere -94 framstår som ett av friidrotten mest svårslagna bästanoteringar.
Jelena Isinbajeva behövde fyra uppvärmningshopp i går innan hon med avgörande 5,01 lekte hem guldet, satte sitt 18:e världsrekord och tjänade nära 1,2 miljoner svenska kronor på ett enda bräde.
Det var en hel del luft till ribban, men varför slösa bort möjligheten till nya höjningar, nya rekord och nya miljoner här och nu?
Den läxan lärde sig Bubka med åren. Isinbajeva har kunnat den länge.

Mer läsning

Annons