Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sundsvall är värt ett större intresse

0–3 mot Rögle i fredags och 0–2 mot Malmö i går. Sundsvall Hockey räcker inte till mot de allsvenska topplagen, men vad gör det? Det är ju topphockey och fest ändå i gamla slitna Gärdehov.

Annons
Eller rättare sagt: det borde vara fest när Skånes potentiella elitseriehopp kommer på besök.
Bättre och roligare än så här blir det nämligen sällan eller aldrig för Sundsvalls del.
Det är möjligt att De Blå kan komma att ställa ett lag som vart fjärde, femte eller tionde år kan ha ett lag som kittlar mera. Som mera allvarligt kan störa topplagen. Men realistiskt sett handlar det troliga scenariot om ett Sundsvall Hockey som i skuggan av distriktets numera etablerade etta, Timrå IK, kämpar för sin existens som elitlag i skiktet under Elitserien.
Vi kanske till och med kommer att få vänja oss vid att det emellanåt blir djupdykningar ner i den föga glamourösa division I-miljön, och då borde det uppfattas som en happening när lag som Rögle och Malmö med mängder av landslagsmän, före detta NHL-proffs och välkända elitserieskämpar gästar stan.
Vi var drygt 700 pers som tyckte så i fredags och i går eftermiddag.
Runt 1 500 personer kom alltså till Gärde för att se hemmafavoriterna mot stjärnor som Kenny Jönsson, Corey Hirsch, Juha Riihijärvi, Markus Matthiasson och Christian Sjögren. Jag är nog inte ensam om att tycka det är en bedrövlig publiksiffra. En siffra som tyvärr också avslöjar \"Bobcats\" inte längre är publikens lag om det någonsin varit det hemma i den lilla stora staden Sundsvall...

Själv tycker jag alltså att Sundsvall Hockey är värt ett större intresse.
Föreningen är också i nådens år 2005 värt respekt för att man förmått hålla fast vid en lågbudgetvariant vad gäller spelartruppens sammansättning.
Tänk er själva hur det skulle sett ut med 700800 personer på läktarna mot namnkunnigt toppmotstånd om det dessutom glidit runt en massa överbetalda medelmåttor i det egna laget.
Då hade förmodligen fallet blivit både hårdare och djupare både sportsligt och ekonomiskt.
I stället har Sundsvallsledningen satsat på att plocka upp fler juniorer än tidigare, samtidigt som några tidigare utflugna medelpadingar lockats hem, samtidigt som nytillskotten utifrån i de flesta fall utgörs av anonyma hockeyarbetare av i bästa fall allsvenskt snitt.
En klok strategi, även om jag tycker det kunde fått plats ännu fler medelpadingar i truppen och laget.

Jag menar, om det finns något som ska kunna kallas samarbete mellan Timrå IK och Sundsvall Hockey skulle en sån som Jonas Lindström redan nu ges möjlighet att matcha på allsvensk nivå.
Lindström junior fick göra ett par matcher med TIK i Elitserien i fjol vår. Sedan dess har den tekniske och välskolade anfallsspelaren försäsongstränat med årets TIK-upplaga och producerat mål och poäng i stor skala med A-juniorerna.
I min värld borde det räcka för att ta plats i Sundsvall, där alltså långt ifrån alla nytillskotten utifrån glänst den här hösten.
Och varför ska explosiva och lurige Anton Wigge slösa tid på att sitta längst ut på bänken, emellanåt luta sig över sargen om det nu inte blir något enstaka byte, förstås...
Jag har sett Wigge övertyga i ettan med Njurunda se där, ett samarbete som fungerar och det är också en bra modell med seniorträning i Sundsvall och A-lagserfarenhet i form av matcher med NSK.
Med det skulle lika gärna kunna handla om juniorhockey i Timrås A-juniorgäng, som trots allt håller till på den allra högsta nivån och där talanger med speciella färdigheter ges chansen att glimra mot jämnåriga.
Det här var bara två exempel i sammanhanget. Det finns fler...

För övrigt tycker jag, att GAIS på många sätt hör hemma i fotbollsallsvenskan.
Såna lag kommer alltid tillbaka och det kan väl vara skönt för GIF Sundsvall att tänka på. Giffarna tillhör nämligen också den kategorin av lag.
Som alltid kommer tillbaka, alltså.

Mer läsning

Annons